Sofie Trinh Johansson

Jag tänker inte säga att jag alltid har skrivit, ända sedan jag var liten. Det är som när sångerskor säger att de har sjungit ända sedan de var små, men vem har egentligen inte det? Alla har vi väl sjungit och skrivit även om en del kanske gör det lite mindre bra? Så det tänker jag inte säga, men jag kan säga att det alltid har funnits ett behov av att skriva i mig.

Det gick som i vågor när jag var yngre, den där febern i blodet när en saga dök upp i skallen som jag bara var tvungen att få ner på papper nu, nu, nu. Jag levde mig alltid bort i min egen värld, hade aldrig tråkigt av att göra ingenting eftersom det alltid fanns så mycket att tänka på och fantisera om.

När jag blev tonåring skrev jag inte lika mycket men läste desto mer och förhoppningsvis lärde jag mig någonting på vägen. På gymnasiet skrev jag en roman på över femhundra sidor i projektarbetet. Jag fick ett streck i betyg av läraren för att det mesta var skrivet för hand och jag hann bara renskriva hälften på skolans datorer och ytterligare lite till när min far förbarmade sig över mig och gav mig en laptop. En rad från läraren om att det var ambitiöst men lite dumt av mig att ge mig på att skriva en hel roman fick jag. Och så strecket då. Jag tappade sugen till att skriva efter det. Sedan gick det några år och av en händelse kallade min far mig en dag för ”halvblod”. Inte många ser var jag kommer ifrån, men många ser att det är något hos mig som inte riktigt är helt svenskt. Det är något som ligger i blodet, något som man inte ser. Och där satte febern igång igen. Jag började skriva som besatt, och längtan och behovet efter att skriva var tillbaka.

Numera är det mitt sätt att koppla av, att komma bort från verkligheten, att få lov att besöka en annan värld för en stund. Ibland står verkligheten där och drar i mig och försöker få mig tillbaka och lika ofta står jag där och stretar emot, även om jag inte sitter framför datorn eller med en penna i handen. Precis som när jag var liten har jag aldrig längre tråkigt av att inte göra någonting. Det finns ju så mycket att tänka på och fantisera om.

Debutantporträttet finns även på Svensk bokhandels webbsida.

%d bloggare gillar detta: