Etikett: Vampyrjägaren

Vampyrjägaren

Publicerad den av morkersdottir i Aktuellt

Timo har sommarlov och storebror Mika är barnvakt när föräldrarna jobbar. En dag dyker pojken Nisse upp. Han är nyinflyttad och säger sig vara vampyrexpert. I sin ägo har han en spännande vampyrbok som han gjort tillsammans med sin morfar. De är båda vampyrjägare.
Via boken får Timo veta att vampyrer känns igen på de svarta kläderna och det bleka ansiktet. De är bistra och arga, dessutom livsfarliga att reta.
Nisse tror att Timos storebror kan vara en halvvampyr. En pojke i förvandling. Har mjölken börjat surna därhemma? Tål storebror vitlök? Och finns det några bevis på hans mörka rum?
Pojkarna börjar undersöka saken men är Nisse verkligen den han säger sig vara?

9789175990682

Illustratör till Vampyrjägaren

Publicerad den av morkersdottir i Tävlingar

HannaEngkvist1 HannaEngkvist1b HannaEngkvist2Nu har jag och författaren Sanna Juhlin enats om en vinnare i illustratörstävlingen. Det kom in väldigt många bra bidrag men vi hittade en som vi båda kände väldigt starkt för. Så här skriver Sanna på sin författarsida:

Dags att presentera Hanna Engkvist – den av fyrtio inskickade bidrag som Frida, förläggaren på Mörkersdottir förlag, och jag slutligen valde ut.

Det var med fjärilar i magen jag skickade iväg mitt manus till Hanna för jag var ju inte säker på om hon skulle gilla det. Sedan bygger man kanske upp stora förväntningar hos illustratören och det kanske faller sig helt platt. Ja, det var verkligen en risk men Hanna läste och gillade manuset så snart skriver vi kontrakt och ska göra… ”Vampyrjägaren” tillsammans. Jippie!!!

Vem är då Hanna?
Hon är en självlärd illustratör vars tecknarstil är influerad av barndomens seriealbum. Hon älskar fantasifulla berättelser i alla former. Till vardags arbetar hon som kommunikatör och bor i Halmstad med sina två barn.

Varför valde vi Hanna?
Hanna skickade med 3 skisser med lite olika stilar. Jag föll för den första där de båda pojkarna syns. Jag gillade helt enkelt enkelheten i Hannas tuschdrag. Jag tyckte även om mimiken och kroppsgestaltningen i figurerna. Bilden tilltalade mig. När man sedan kikar vidare på Hannas portfolie så ser man att hon verkligen kan skifta mellan olika stilar. Bilderna om Hundbert Dogsson är helt underbara. Jag är nog svag för serietecknare för de är så duktiga på uttryck. Vad jag också är svag inför är människor som är självlärda. Det tyder på medfödd talang och det gillar jag. Annars gick förläggaren och jag på känsla. Ibland är det bara så. Man kan inte förklara varför man gillar en sak. Det känns bara rätt.

Tusen tack alla ni som engagerat er och skickat skisser till mig under drygt två månaders tid. Det har varit ett jätteroligt projekt men mycket svårt. Jag kommer nog aldrig jobba på det här sättet igen även om det varit givande men att refusera människor med drömmar är bland det svåraste jag gjort.