Kapitel 7
Olena
Backamo år 2000
Kära dagbok.
Det jag nu nedtecknar är bara fragment av mina minnen, en historia om ett liv bland andra. Ingenting märkvärdigt alls. Men det är min berättelse om någon mot förmodan är intresserad. Min make är död och min kropp lyder mig inte längre såsom förr. Jag hade aldrig för avsikt att yppa min historia för någon levande varelse.
Ibland har det förflutna långa tentakler som trevar efter en i mörkret. Men i min ensamhet tillfredsställer det ett sorts behov att minnas dem jag älskat och saknar. Nu har också så pass lång tid förflutit att ingen har intresse av min ringa person längre. Så förhöll det sig emellertid inte den gången för länge sen när jag kom till detta land och sökte fristad.
I drömmar om natten får jag ibland en vision av min ungdom. Hur jag skrider fram mot trappan i den stora salen i ett av stadens festpalats, iklädd en hög vit huvudbonad och en tunn väldraperad benvit långklänning i satinkräpp, med en stilig kavaljer vid min sida. Sorlet avstannar när jag gör entré och man applåderar min uppenbarelse, min fantasieggande kreation tillägnad Nefertiti. Marmorgolven återkastar kristallkronornas sken, väggarna är dekorerade med stiliserade blomrankor och figurativa gudinnor i grisailleteknik, helt enligt mina anvisningar. Just den där speciella kvällen höll man en bal till kommendantens ära, och i egenskap av hans brorsons älskarinna, och tillika kreatör, var jag inbjuden. Det var väl värt priset att få glida över balsalens marmorgolv i smäktande vals, omsluten av trånande blickar. Sorlet av beundran när jag skred fram genom salen ringer fortfarande i mina öron när helst jag vill.
Jag njöt av att stå i händelsernas centrum. Jag var ung, vacker, beundrad och älskad. Det var i alla fall vad jag ville tro. Mitt omättliga behov av bekräftelse tillfredsställdes med råge. Men allting har ett pris, och jag, min dumma gås, begrep inte att det skulle bli högre än jag någonsin kunde föreställa mig.
Men nu går jag händelserna i förväg. Jag föddes i Spreewald, Tyskland 1914, samma år som första världskriget bröt ut, och jag döptes till Ilona … 
Mörkersdottir 