Som utlovat kommer här en intervju med Anders Fager, författare till Svenska kulter.
M: Vad kommer din nästa bok att handla om?
A: Min nästa bok är tre. Den heter Samlade Svenska Kulter
och innehåller den Svenska Kulter som funnits ute i ett år,
samt Artöverskridande Förbindelser och Du Kan Inte Leva.
De senare två böckerna har inte funnits ute tidigare och
är mer i samma stil. Tentakelsplattersnusk och vass
samhällskritik (sagt med gravallvarlig min).
M: Jag gillar verkligen kombinationen där, dessutom
så smyger du väldigt snyggt in kritiken utan att
vara övertydlig.
A: Mitt problem är: ”vilken kritik?” Jag skriver en historia
om två varulvsaktiga figurer som åker till Balkan för att
hämta mormor. Mormor är mest lik Jabba the Hut och äter
ryska prostituerade. Vass samhällskritik, indeed. Det finns
med en flygande lastbil i samma historia.
M: Artöverskridande förbindelser låter
spännande, har du något smakprov?
A: Det är ett Lovecraftianskt spår som spökar. Flera av historierna
handlar om en koloni av Dagon-dyrkare i ytterskärgården.
Och ”hybridiseringen” mellan vad nu de som lever i djupen
och människorna på land är ju just artöverskridande.
M: Varför skräckgenren?
A: Varför inte? Jag får den frågan ofta och jag har inget
vettigt svar annat än att jag gillar mina föräldrar och
tycker deckare är skittrista. Har alltid tyckt om overkliga historier.
M: Det jag även gillar med dina berättelser är att du inte använder
dig av de traditionella varelser som vampyrer och varulvar, utan
du skapar något eget och nytt vilket gör att man inte riktigt vet
vad man ska förvänta sig.
A: Halva tricket är att sluta innan man kommer till den punkten i
historien där man måste börja förklara. ”Jo, så här är det att
för trehundra år sen…” Man kommer också undan med mindre förklarande
i en novell.
M: Vad tror du det är som lockar med just skräck, både att skriva och att läsa/se film?
A: Att människor på någon primitiv nivå faktiskt VILL blir rädda och äcklade.
Vad tror du själv?
M: Ja, jag tror också att det handlar om att man vill bli skrämd,
att man utmanar sig själv litegrann och att spänningen gör att det
fungerar som underhållning. Dessutom är det uppfriskande att bli riktigt
rädd ibland. Tror även att det funkar som en avkoppling från vardagen.
A: Det finns nån slags underlig utmaning i att utsätta sig för något otäckt.
Vare sig det är en bok eller ett bungyjump. Att se vad man tål. Sen är det
overkliga och främmande givetvis lockande även om det inte tänker äta upp en.
M: Var hittar du dina stories?
A: Uppslagen menar du? Det är så väldigt olika. Säg en historia.
M: Jag gillade Östermalmsstoryn, berätta gärna om bakgrunden till den!
Gillade även konstnärstjejen så den får du också gärna berätta om.
A: Lyckliga För Evigt På Östermalm kommer ifrån att jag ville skriva något
om en ”bodysnatch” och lusten att skriva något slags kammarspel. Någonting
som utspelas på en begränsad yta. Man kan nästan spela den som pjäs.
Och det är en skrämmande tanke att vara instängd med någon som man är
beroende av samtidigt blir mer och mer rädd för. Nadine hade ju bara
kunnat varit instängd med en jävligt otäck make. My Witt bara dök upp
en morgon och började göra installationer i mitt vardagsrum. Hon har
aldrig slutat. Hon är med i en historia i Du Kan Inte Leva också och
hon är verklgen besvärlig att skriva om. Hon pratar hela tiden. Och
far iväg åt olika håll.
M: Hur länge har du skrivit?
A: Ryckvis och utan ambition sen högstadiet. Har haft mycket annat
för mig som känts viktigare.
M: Som vadå? När blev skrivandet viktigt?
A: Skulle som alla unga män som inte kan spela fotboll givetvis bli
rockstjärna som ung och jag spelade ryckvis till för en femton
år sen. Sen vet jag inte, men det kräver en slags disciplin att
sitta själv och skriva som jag saknade när jag var yngre. Vet inte
riktigt när ”skriva” blev ett alternativ till att ”bära högtalare.”
M: Vad läser du själv?
A: Mest dödligt seriös militärhistoria. Serier. Läser egentligen för lite.
Borde ta semester och läsa mer.
M: Hur ser skrivprocessen ut?
A: Väldigt olika. Jag är inte så processmedveten. Det är lite olika från historia till historia.
M: Hur såg den ut när du skrev Furierna Från Borås?
A: Jag ville skriva en historia om menader som svinade loss och efterssom
jag har ett lite märkligt förhållande till Borås så föll det sig rätt
naturligt att förlägga historien dit. Underred finns inte på riktigt,
men väl ett liknande ställe som heter Överlida. Ett fullständigt overkligt
ställe. Historien skrev sig själv från start till mål när jag väl insett att
”twisten” skulle vara att monstret flickorna offrar till spårar ur när det
matas med förgiftat kött. Pojken de offrar har tagit Viagra. Det var den
första text jag skrev i Svenska Kulter-världen och jag tycker den fungerar
bra fortfarande. Den både sparkar upp dörren och sätter en ton.
M: Har du skrivit romaner också?
A: Nope. En del av idéerna i första boken är kannibaliserade från en romanidé.
Känner just nu ingen direkt press på mig att bli riktig författare och skriva
en riktig roman. Har en del mer att säga om de Svenska Kulterna.
M: Hur ser resten av året ut, med boksläpp, releasefester och annat?
A: Samlade Svenska Kulter kommer ut i mitten på april och så blir det
lansering resten av våren. Hoppas givetvis på en hejdlös releasefest
som det kommer att talas om tills även döden dör. Jag har ett avtal
med en agent som ska sälja mina grejor i utlandet, så snart går det
att läsa lite av mig på engelska. Har lovat mig att hålla mig från
att skriva mer om den här världen på ett tag, men vi får se hur länge
jag kan hålla den ifrån mig. Vill berätta mer om den.
Mörkersdottir 