Etikett: romaner
Lucka 21: Utdrag ur ”Spegelblänk” av Marie-Louise Fritzén
Kapitel 7
Olena
Backamo år 2000
Kära dagbok.
Det jag nu nedtecknar är bara fragment av mina minnen, en historia om ett liv bland andra. Ingenting märkvärdigt alls. Men det är min berättelse om någon mot förmodan är intresserad. Min make är död och min kropp lyder mig inte längre såsom förr. Jag hade aldrig för avsikt att yppa min historia för någon levande varelse.
Ibland har det förflutna långa tentakler som trevar efter en i mörkret. Men i min ensamhet tillfredsställer det ett sorts behov att minnas dem jag älskat och saknar. Nu har också så pass lång tid förflutit att ingen har intresse av min ringa person längre. Så förhöll det sig emellertid inte den gången för länge sen när jag kom till detta land och sökte fristad.
I drömmar om natten får jag ibland en vision av min ungdom. Hur jag skrider fram mot trappan i den stora salen i ett av stadens festpalats, iklädd en hög vit huvudbonad och en tunn väldraperad benvit långklänning i satinkräpp, med en stilig kavaljer vid min sida. Sorlet avstannar när jag gör entré och man applåderar min uppenbarelse, min fantasieggande kreation tillägnad Nefertiti. Marmorgolven återkastar kristallkronornas sken, väggarna är dekorerade med stiliserade blomrankor och figurativa gudinnor i grisailleteknik, helt enligt mina anvisningar. Just den där speciella kvällen höll man en bal till kommendantens ära, och i egenskap av hans brorsons älskarinna, och tillika kreatör, var jag inbjuden. Det var väl värt priset att få glida över balsalens marmorgolv i smäktande vals, omsluten av trånande blickar. Sorlet av beundran när jag skred fram genom salen ringer fortfarande i mina öron när helst jag vill.
Jag njöt av att stå i händelsernas centrum. Jag var ung, vacker, beundrad och älskad. Det var i alla fall vad jag ville tro. Mitt omättliga behov av bekräftelse tillfredsställdes med råge. Men allting har ett pris, och jag, min dumma gås, begrep inte att det skulle bli högre än jag någonsin kunde föreställa mig.
Men nu går jag händelserna i förväg. Jag föddes i Spreewald, Tyskland 1914, samma år som första världskriget bröt ut, och jag döptes till Ilona … 
Lucka 18: Utlottning av julpaket
I dagens lucka lottar vi ut ett julpaket med Att de i tid må väckas, Förvriden samt en chokladkaka. Dela inlägget på Facebook och skriv en kommentar om att du deltar!
Vinnaren av De rotlösa…
…blev Paula! Grattis!
Lucka 10: Utlottning av De rotlösa
I dagens lucka lottar vi ut ett signerat exemplar av Marcus Olaussons ”De rotlösa”, första delen i serien Serahema Saporium. För att delta i utlottningen, skicka namn och adress till frida@morkersdottir.se.
Något ondskefullt har vaknat och mörkret sprider sig som en farsot över världen. Nattlöpare härjar landsbygden om nätterna och dödar både boskap och människor.
Just när ynglingen Elderim ska få lära sig hemligheterna med den mytomspunna magi som kallas Saven överfalls och dödas hans läromästare. Elderim tvingas fly ut i den främmande världen Serahema. Han lär sig snart att den som inte snabbt anpassar sig är dömd att gå under.
När hans väg korsar de två legoknektarna Rendon och Cal dras han in i ett tragiskt triangeldrama och en komplott mot Menadors kungahus. Blodshämnd och svart magi leder till en händelseutveckling som hotar att förgöra hela världen.
Även tjuven Belmonne tjusas av den förbjudna Saven men när hon stjäl en magisk artefakt får hon dasheptier på halsen och när de väl fått blodvittring tappar de aldrig spåret.
Ty blod är liv och Han Som Viskar i Natten har åter vaknat.
Lucka 9: Förvriden som gratis e-bok
Lucka 2 Avelines snickerskladdkaka
Som ni läsare vet så var ju Aveline ett big fan av choklad (det har hon fått efter mig), särskilt Snickers. Choklad, salta jordnötter, kola … vad kan gå fel? Inget! Så vid du inte är nötallergiker förstås. Är du inte det tycker jag att du ska prova de här otroligt goda recepten! De är beroendeframkallande, jag lovar!
Snickerskladdkaka
150 gram smör
1,5 eller 2 små ägg
2 1/4 dl socker
0,75 dl kakao
1,5 dl vetemjöl
1 msk vaniljsocker
0,75 tsk bakpulver
1,5 eller 2 små ägg
2 1/4 dl socker
0,75 dl kakao
1,5 dl vetemjöl
1 msk vaniljsocker
0,75 tsk bakpulver
En tub kolasås eller 1 burk karamelliserad mjölk
200 g jordnötter
200 gram mjölkchoklad
1 klick smör
Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret. Rör ner resten av ingredienserna.
3. Häll i en smord och bröad form och grädda ca 15-17 minuter i mitten av ugnen. Den ska vara kladdig i mitten. Låt svalna. Ställ gärna i frysen en liten stund så att den hårdnar innan du lägger på fyllningen.
4. Bred över kolasås eller karamelliserad mjölk. Jag tycker att ju mer desto bättre, så jag använder nästan en hel tub kolasås eller ca 3/4 burk karamelliserad mjölk (resten äter man upp med sked).
5. Smält chokladen med en klick smör. Går snabbast att göra i micron, men passa den noga och rör om var 30:e sekund. Rör ner jordnötterna. Bred ut över kolasåsen. Ställ i kylen så att chokladen stelnar, men ta gärna ut den en halvtimme före servering så att inte chokladen är så hård.
Ät och njut av livet!
/Sofie
Romantik och kärlek i höstmörkret
Jag har ett ambivalent förhållande till hösten – å ena sidan är jag inte så förtjust i regniga, mulna eftermiddagar och att tvingas ut med mopsarna i regnet på morgnarna är ingen höjdare. Å andra sidan älskar jag att tända ljus, mysa ner mig under filten och läsa eller kolla film. Gärna med en kopp te och en bit mörk choklad. Då får det gärna vara mörkt ute och jag kan gå in i mitt lilla ide och umgås med mig själv. Hösten förknippas ofta med skräck och halloween och även om jag är en skräckälskare är jag även svag för romantik och kärlek. Lagom till bokmässan släppte vi två riktiga praliner till böcker, ”Gömd” av Theres Wittgren, en kärleksroman som utspelar sig i Vadstena under 1400-talet och ”Spegelblänk” av Marie-Louise Fritzén, om Emma som hittar sin farmors gamla dagböcker och får uppleva en helt annan tid och en helt annan farmor än den hon trodde att hon hade. Böcker att bli glad av och som samtidigt är riktigt spännande.
Marie-Louise Fritzén
För länge sedan målade jag tavlor, tills min fina familj antydde att det började bli trångt hemma och vännerna vägrade ta emot fler alster. Vad skulle jag då hitta på? Jag målade porslinsdockor, gjorde smycken, anlade en trädgård, provade kurser i medial utveckling och healing med slagruta, skrev förfärliga dikter och försökte förgäves lära mig dansa salsa. När jag äntligen provade att skriva en berättelse föll bitarna på plats. Det var som att komma hem, eller kanske mer som att kunna besöka ett fantastiskt sagoslott när man vill.
Att uppslukas eller försjunka i ett kreativt flöde är magiskt. Meditation, rekreation, vila och förtrollning på en och samma gång. Ibland ser jag figurer tränga fram ur stengolvets mönster, gömma sig i väggarnas skiftning. De skrattar och viskar i mina drömmar, eller uppför scener till musiken jag lyssnar på. Bilderna har alltid funnits där, jag bara försöker fånga dem.
Theres Wittgren
Det är magiskt med ord. Med bokstäver. Med meningar. Något som gör att jag aldrig slutar förundras över att de förundrar mig. Alla dessa kombinationer som kan bli till något fantastiskt eller något vedervärdigt. Att skriva är mitt bästa kommunikationssätt. Det är i skrivandet jag formulerar mig bäst. Där känslorna får rätt utryck och tankarna sorteras bäst. Nog kan mitt skrivande ha med drömmen om den värmländska berättartraditionen att göra. Den där berättelserna rinner fram och fyller läsaren, eller skrivaren, med känslor. Den drömmen finns där.
Jag vet precis var jag befann mig när berättelsen om Vendela och Andreas kom till mig. I ett svalt sommarsverige stannade vi till vid Alvastra klosterruin. Vi vandrade runt med barnen och fascinerades av det som nu finns kvar. Efteråt stannade vi också vid Gudhems klosterruin. I Gudhem kunde pilgrimer och andra stanna till på det hospits, där nunnorna var skyldiga att ta hand om de anländande. Här finns fortfarande en källare bevarad och när jag stapplat mig nedför trapporna och hukade inne i den, fick jag bilder.
Det dröjde innan jag satte igång att skriva på det som skulle komma att utvecklas till ett helt manus. Det manus som kom att handla om Vendela och Andreas. Som utspelar sig i Vadstena under 1478 och som jag skrivit på, researchat, strukit i, lagt till i, tröttnat på, försvunnit i, längtat till och månat om under lång tid. Det som gjorde att jag satt uppe halva nätterna, när alla andra sov. Nu är det klart. Min bok Gömd finns nu för andra att läsa. Och det är en hisnande känsla.
Theres Wittgren är lärare för yngre barn och skriver på sin fritid. Hon har tidigare medverkat i två novellantologier. Novellen Igen finns med i En bekantskap som berör och novellen Lidsbron i Upplevt i Värmland. Hon bloggar också på Tråktanten.
Mörkersdottir 