Etikett: Gömd

Det är magiskt med ord. Med bokstäver. Med meningar. Något som gör att jag aldrig slutar förundras över att de förundrar mig. Alla dessa kombinationer som kan bli till något fantastiskt eller något vedervärdigt. Att skriva är mitt bästa kommunikationssätt. Det är i skrivandet jag formulerar mig bäst. Där känslorna får rätt utryck och tankarna sorteras bäst. Nog kan mitt skrivande ha med drömmen om den värmländska berättartraditionen att göra. Den där berättelserna rinner fram och fyller läsaren, eller skrivaren, med känslor. Den drömmen finns där.
Jag vet precis var jag befann mig när berättelsen om Vendela och Andreas kom till mig. I ett svalt sommarsverige stannade vi till vid Alvastra klosterruin. Vi vandrade runt med barnen och fascinerades av det som nu finns kvar. Efteråt stannade vi också vid Gudhems klosterruin. I Gudhem kunde pilgrimer och andra stanna till på det hospits, där nunnorna var skyldiga att ta hand om de anländande. Här finns fortfarande en källare bevarad och när jag stapplat mig nedför trapporna och hukade inne i den, fick jag bilder.
Det dröjde innan jag satte igång att skriva på det som skulle komma att utvecklas till ett helt manus. Det manus som kom att handla om Vendela och Andreas. Som utspelar sig i Vadstena under 1478 och som jag skrivit på, researchat, strukit i, lagt till i, tröttnat på, försvunnit i, längtat till och månat om under lång tid. Det som gjorde att jag satt uppe halva nätterna, när alla andra sov. Nu är det klart. Min bok Gömd finns nu för andra att läsa. Och det är en hisnande känsla.
Theres Wittgren är lärare för yngre barn och skriver på sin fritid. Hon har tidigare medverkat i två novellantologier. Novellen Igen finns med i En bekantskap som berör och novellen Lidsbron i Upplevt i Värmland. Hon bloggar också på Tråktanten.