Berätta om hur ditt skrivintresse startade!
Jag har skrivit ned berättelser ända sedan förskolan,
och hade redan som barn en dröm om att en gång
skriva en bok. Trots det hade jag efter högstadiet
ett långt uppehåll i mitt skrivande, tills
historien om Elementens Väktare började forsa
fram under vintern 2008. Sedan dess har jag
skrivit så gott som dagligen.
Varför fantasy?
Jag har alltid varit mycket fascinerad av
sagor och mytologi, samt fantasifulla och
historiska berättelser. Fantasy var ett
naturligt val. Jag har även skrivit några
”vanliga” kärleksnoveller, varav jag sålt
två till en veckotidning.
Vilka favoritböcker har du?
Twilightsagan, Meredith Ann Pierces böcker,
Härskarringen, chick-litt, ungdomsböcker
med mera. Har bara läst ett fåtal deckare.
Var hittar du inspiration?
Sagor, mytologi, dramatiska kärlekshistorier och egna erfarenheter. Jag brukar däremot
varken använda mig av verkliga händelser eller personer jag känner i mitt skrivande.
Berätta om dina skrivrutiner!
Jag skriver extremt långsamt och noggrannt och skriver väldigt sällan om eller raderar
något. Skriver gör jag mestadels på kvällarna när mina barn somnat, men har aldrig känt
mig tvingad att skriva eller att producera ett visst antal ord vid varje tillfälle.
Jag är nöjd bara jag känner att historien fortfarande är på rätt spår. Jag skriver
alltid vid datorn, i ett enda dokument, och väver ihop historien sida för sida.
Jag skriver inte ned scener i förväg eller ”tjuvhoppar” över något för att gå tillbaka
senare, utan gnetar på där jag och mina rollfigurer befinner oss.
Favoritfilmer?
Storslagna filmer som ”Braveheart” och ”Avatar”, samt romantiska filmer som
”Svindlande höjder” och ”Stolthet och fördom”. Romantiska komedier och rysare slinker också
ned, men jag avskyr verkligen actionfilmer och biljakter får mig alltid att somna
(om jag inte redan har lämnat TV-soffan och satt mig att skriva istället, vill säga.)
Något som inte så många vet om dig.
Jag tycker både om att teckna och sjunga, och gör det tillräckligt bra för att
imponera på mellanstadieelever i alla fall.
Skriver du på någonting nu?
Ja, på den romantiska fantasyromanen ”Väktarnas Dotter”, en fristående uppföljare
till ”Elementens Väktare”. Den tar vid 23 år senare och var inte alls påtänkt
när jag skrev den första boken.
Berätta lite om dig själv och din familj!
Jag bor i en villa i Skellefteå tillsammans med min sambo och två små döttrar i
förskoleåldern. Både jag och min sambo arbetar som grundskollärare, jag i
svenska, engelska och SO, och han i matematik och NO. Vi träffades för
snart elva år sedan, under vår lärarutbildning i Umeå.
Hur ser du på ditt skrivande om tio år?
När jag skrivit klart ”Elementens Väktare” trodde jag att jag bara ”hade en bok i mig”.
Men nu är jag hux flux på min tredje, och känner mig rätt säker på att det finns
fler därinne. Så om tio år har jag kanske skrivit ett par till. Och då
har jag nog dessutom mer tid att skriva, eftersom mina barn hunnit bli äldre.
Jag kan verkligen se mig själv sitta med laptopen på den inglasade altanen
(som förhoppningsvis ska byggas i sommar), sippa på ett glas rödvin och skriva
under ljumma, ljusa sommarkvällar …
Hur skulle du beskriva skrivprocessen, är det som i De andra sagornas bok att det
är någon som ”dikterar” för dig? Isåfall, har du några teorier om hur det går till?
Jag har inte turen att få historier berättade av en ”inre röst”, som jag
vet att en del andra har. Själva hantverket vilar på mina axlar, och
det är ett rätt mödosamt arbete att få till alla meningar precis som
jag vill ha dem. Däremot kommer ofta själva historien till mig
väldigt lätt. Ibland kan jag till och läsa igenom något jag skrivit
och tänka ”Oj, har jag verkligen kommit på det där?” En av de bästa sakerna med att skriva,
är när rollfigurerna drar iväg historien åt ett för mig oväntat håll. Då är
det bara att släppa tyglarna och hänga med – för det blir ofta bättre
än det jag ursprungligen hade tänkt mig. Och jag är inte en sådan författare
som punktar upp hela handlingen i förväg och skriver detaljerade karaktärsscheman
om varenda person. Det verkar skittråkigt, och jag vill ha roligt när jag skriver.
Någon skrivkuriositet?
Snövitsagan ur ”De andra sagornas bok” (”De kallade mig Blyger”) har använts
som obligatorisk läsförståelseuppgift för 12 000 gymnasieelever vid Kunskapsskolan,
som ett exempel på modern svensk litteratur på framfart.
I februari kommer Emmas bok ”De andra sagornas bok” ut som ljudbok.
Mörkersdottir 