Hur jag blev Sagoberätterskan, av Emma Lundqvist

När jag var kring 17 år och fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar, hörde jag talas om en fantasynovelltävling där de vinnande bidragen skulle publiceras i en bok. En bok… Utan förberedelser satte jag mig vid datorn i min lillebrors rum och började skriva. Resultatet blev novellen ”Fängslad”; en saga om en prinsessa som rövas bort av en drake, berättad ur hennes perspektiv. Jag kände mig mycket nöjd med min berättelse, men fick aldrig något svar från juryn.
 
12 år senare hittade jag till skrivarsajten Kapitel 1, där Bok-SM 2009 pågick. Jag deltog med min nyskrivna fantasryroman ”Elementens Väktare”, och en dag kom jag på idén att även lägga in ”Fängslad” på min profilsida. Men jag kunde aldrig drömma om vilket mottagande min ratade novell skulle få. Jag fick kommentarer av främlingar som gjorde mig alldeles snurrig av lycka, och när ”Fängslad” gick in som etta på novelltoppen blev jag så glad och stolt att jag trodde att jag skulle sprängas eller gråta eller nåt. 
 
Bok-SM tog slut och många aktiva lämnade Kapitel 1, men jag tänkte aldrig ens tanken att gå. Jag hade hittat något som var alldeles för bra för att lämna, och bidrog så gott jag kunde för att hålla liv i sajtens falnande glöd. Sedan började de interna novelltävlingarna och jag blev en flitig deltagare. När temat ”De sju små dvärgarna” dök upp tog jag en lång barnvagnspromenad för att fundera över idéer, och innan jag hunnit gå min runda hade jag historien så gott som klar. När jag sedan kom hem och satte fingertopparna mot tangentbordet skrev de: ”Mitt namn är Guillermo.” ”Där ser man”, tänkte jag. ”Jag som trodde att du hette Blyger.” Sedan porlade hela den gripande historien om dvärgen som kallades Blyger fram och fick ett varmt deltagande bland de röstande i tävlingen (som i slutändan fick ett mer allmänt sagotema). En man skrev att han blivit så berörd av sagan att han fått gåshud och sedan gått och tänkt på den i en hel vecka efteråt. Jag var salig.
 
Jag funderade på att även lägga ut ”De kallade mig Blyger” på Kapitel 1, men sedan kom jag på att novellen på många sätt hörde ihop med ”Fängslad”. De var båda sagor berättade ur ett oväntat perspektiv, och jag förde dem samman i en novellsamling som jag gav namnet ”De andra sagornas bok”. Påhejad av mina sagors beundrare (människor som inte var främlingar längre, utan hade blivit mina elektroniska vänner) skrev jag som i ett rus tre sagor till. Men det kändes inte bra att stapla berättelserna på hög. Det behövdes något mer. Något som ramade in sagorna, förklarade det som behövdes förklaras och gav novellsamlingen ytterligare en dimension. Något som gjorde ”De andra sagornas bok” till en riktig bok. Jag vet inte ens hur jag kom på det, men rätt vad det var hade jag skrivit in mig själv i handlingen. Jag satt ensam i en hyrd stuga mitt inne i skogen för att skriva uppföljaren till ”Elementens Väktare”. Guillermo knackade på dörren och stegade in medan han krävde att jag skulle skriva ned de sagor han dikterade. Och jag skrev. Skrev och skrev. Mellan sagorna berättade dvärgen om sin egen värld. Sagornas värld, där tiden följde andra lagar och förvånansvärt få verkade leva lyckliga. Var han galen? Eller var han verkligen Blyger från sagan om Snövit? Jag hade ingen aning. Men allt eftersom sagoboken växte fram fick jag veta vem Guillermo var och varför han kommit till mig. Jag fick veta fortsättningen på hans och Snövits saga. Och så fick jag veta att jag, jag är en Sagoberätterska.

Dark romance med mera

Oj, vilket gensvar vi har fått på senaste inlägget. Många coola brudar som har skickat in skräckmanus och andra funderingar. Hoppas bara vi inte har skrämt bort killarna, ni är självklart också välkomna att skicka in manus, både skräck och övriga genrer. Det är några som har frågat om vi har någon deadline men det har vi inte. Får vi in ett riktigt bra manus så hugger vi det!

Undrar om det finns någon därute som är inne något på Dark romance? Om inte, så kolla gärna upp genren inför nästa novelltävling i mars, det blir nämligen temat då. Temat för april blir Hitchcock då jag själv har snöat in på hans filmer.  Lite gamla, ibland smått töntiga skådespelarmässigt, men djävulskt bra storys!

Just för tillfället pågår uppladdningen av Emmas ljudbok ”De andra sagornas bok” på Elib, så om någon vecka dyker den upp på era bibliotek. Passa på att lyssna om ni gillar sagor i ny tappning!

Nu tar jag och bloggen helg. See you out there in the dark!

Möt Emma Lundqvist

    Berätta om hur ditt skrivintresse startade!

   Jag har skrivit ned berättelser ända sedan förskolan,
och hade redan som barn en dröm om att en gång
skriva en bok. Trots det hade jag efter högstadiet
ett långt uppehåll i mitt skrivande, tills
historien om Elementens Väktare började forsa
fram under vintern 2008. Sedan dess har jag
skrivit så gott som dagligen.

  Varför fantasy?

  Jag har alltid varit mycket fascinerad av
sagor och mytologi, samt fantasifulla och
historiska berättelser. Fantasy var ett
naturligt val. Jag har även skrivit några
”vanliga” kärleksnoveller, varav jag sålt
två till en veckotidning.

  Vilka favoritböcker har du?
  Twilightsagan, Meredith Ann Pierces böcker,
Härskarringen, chick-litt, ungdomsböcker
med mera. Har bara läst ett fåtal deckare.

  Var hittar du inspiration?
  Sagor, mytologi, dramatiska kärlekshistorier och egna erfarenheter. Jag brukar däremot
varken använda mig av verkliga händelser eller personer jag känner i mitt skrivande.

  Berätta om dina skrivrutiner!
  Jag skriver extremt långsamt och noggrannt och skriver väldigt sällan om eller raderar
något. Skriver gör jag mestadels på kvällarna när mina barn somnat, men har aldrig känt
mig tvingad att skriva eller att producera ett visst antal ord vid varje tillfälle.
Jag är nöjd bara jag känner att historien fortfarande är på rätt spår. Jag skriver
alltid vid datorn, i ett enda dokument, och väver ihop historien sida för sida.
Jag skriver inte ned scener i förväg eller ”tjuvhoppar” över något för att gå tillbaka
senare, utan gnetar på där jag och mina rollfigurer befinner oss.

  Favoritfilmer?
  Storslagna filmer som ”Braveheart” och ”Avatar”, samt romantiska filmer som
”Svindlande höjder” och ”Stolthet och fördom”. Romantiska komedier och rysare slinker också
ned, men jag avskyr verkligen actionfilmer och biljakter får mig alltid att somna
(om jag inte redan har lämnat TV-soffan och satt mig att skriva istället, vill säga.)

  Något som inte så många vet om dig.

  Jag tycker både om att teckna och sjunga, och gör det tillräckligt bra för att
imponera på mellanstadieelever i alla fall.

  Skriver du på någonting nu?

  Ja, på den romantiska fantasyromanen ”Väktarnas Dotter”, en fristående uppföljare
till ”Elementens Väktare”. Den tar vid 23 år senare och var inte alls påtänkt
när jag skrev den första boken.

  Berätta lite om dig själv och din familj!

  Jag bor i en villa i Skellefteå tillsammans med min sambo och två små döttrar i
förskoleåldern. Både jag och min sambo arbetar som grundskollärare, jag i
svenska, engelska och SO, och han i matematik och NO. Vi träffades för
snart elva år sedan, under vår lärarutbildning i Umeå.

  Hur ser du på ditt skrivande om tio år?

  När jag skrivit klart ”Elementens Väktare” trodde jag att jag bara ”hade en bok i mig”.
Men nu är jag hux flux på min tredje, och känner mig rätt säker på att det finns
fler därinne. Så om tio år har jag kanske skrivit ett par till. Och då
har jag nog dessutom mer tid att skriva, eftersom mina barn hunnit bli äldre.
Jag kan verkligen se mig själv sitta med laptopen på den inglasade altanen
(som förhoppningsvis ska byggas i sommar), sippa på ett glas rödvin och skriva
under ljumma, ljusa sommarkvällar …

  Hur skulle du beskriva skrivprocessen, är det som i De andra sagornas bok att det
är någon som ”dikterar” för dig? Isåfall, har du några teorier om hur det går till?

  Jag har inte turen att få historier berättade av en ”inre röst”, som jag
vet att en del andra har. Själva hantverket vilar på mina axlar, och
det är ett rätt mödosamt arbete att få till alla meningar precis som
jag vill ha dem. Däremot kommer ofta själva historien till mig
väldigt lätt. Ibland kan jag till och läsa igenom något jag skrivit
och tänka ”Oj, har jag verkligen kommit på det där?” En av de bästa sakerna med att skriva,
är när rollfigurerna drar iväg historien åt ett för mig oväntat håll. Då är
det bara att släppa tyglarna och hänga med – för det blir ofta bättre
än det jag ursprungligen hade tänkt mig. Och jag är inte en sådan författare
som punktar upp hela handlingen i förväg och skriver detaljerade karaktärsscheman
om varenda person. Det verkar skittråkigt, och jag vill ha roligt när jag skriver.

  Någon skrivkuriositet?

  Snövitsagan ur ”De andra sagornas bok” (”De kallade mig Blyger”) har använts
som obligatorisk läsförståelseuppgift för 12 000 gymnasieelever vid Kunskapsskolan,
som ett exempel på modern svensk litteratur på framfart.

 I februari kommer Emmas bok ”De andra sagornas bok” ut som ljudbok.

Att blogga

Efter mycket velande har jag nu bestämt mig för att förlaget behöver en blogg. Jag har själv bloggat privat sedan 2006 i perioder (min första, min andra, min tredje dolde jag eftersom jag blev utsatt för ett nätbedrägeri, sedan skrev jag Debutantrecensenten ett tag, innan jag lade ner det till förmån för förlaget). Det brukar alltid börja med en stor entusiasm, men efter ett tag känner man mer stress över att man inte har skrivit på några dagar och så blir det mer och mer sällan tills man lägger ner helt. Det är anledningen till att det dröjt med att starta en blogg för förlaget. Men som sagt, nu var det dags. Nyhetsmeddelandena på hemsidan börjar kännas för begränsade, facebook är inget bloggverktyg och twitter är alldeles för begränsat, utrymmesmässigt. Så, här är den alltså, Mörkersdottirs officiella blogg. Jag som driver förlaget kommer att skriva oftast, men jag hoppas även att förlagets författare, Emma Lundqvist och Steven Trolin kommer att bidra med ett inlägg då och då.

Så, nu kör vi!