Etikett: Emma Lundqvist
Emma Lundqvist vinnare av Året Runts novelltävling
Lucka 11: Första kapitlet ur kommande boken ”Lockad” av Emma Lundqvist
1
Den första gången jag träffade Noa var jag elva år. Jag vet det med säkerhet, för det var min födelsedag och jag hade min finaste klänning på mig när jag satt i skuggan på bänken under
äppelträdet och väntade. Väntade och väntade på att far skulle komma hem så vi äntligen kunde äta min tårta. Jag minns till och med varför han var borta. En gammal man i byn hade blivit hastigt och allvarligt sjuk så far blev hämtad med droska för att åka dit och göra vad det är han gör när människor är på väg att dö. Det som präster gör. Jag har ofta önskat att min far varit något annat än socknens präst, och den där aftonen var definitivt en av de gångerna.
Jag var otålig och uttråkad. Det enda jag hade att titta på, förutom den täta granskogen bortom den välansade häcken, var renplockade bärbuskar, långsträckta rabatter och gräs som
var så kortklippt att det inte kunde vaja i vinden. Inte för att det fanns någon vind den där dagen. Det var tvärtemot alldeles vindstilla och jag satt och svettades i spetslivet och mina
underkjolar.
Men sedan såg jag något som rörde sig, borta i skogsbrynet. Häcken skymde sikten, så jag ställde mig upp och skuggade ögonen med handen. Jag trodde att det var ett rådjur jag hade
skymtat, eller kanske en varg, så jag blev både lättad och besviken när ett par grenar veks undan och ett svarthårigt huvud kikade fram. En pojke. Det var bara en lortig pojke.
”Hallå där!” ropade jag så myndigt jag kunde. ”Det här är vår mark, så du får inte vara här.”
Pojken, som verkade vara i min egen ålder, varken rörde sig eller svarade. Han bara såg på mig med sina mörkbruna ögon.
”Hör du inte vad jag säger? Du måste gå härifrån”, fortsatte jag och korsade armarna över bröstet. Inte heller nu gjorde inkräktaren som jag sade, utan drog roat upp ena mungipan.
”Vad händer om jag stannar?”
Han trängde sig ut mellan granarna så att jag verkligen kunde se hur ovårdad han var. Det svarta, toviga håret, så långt att det såg ut att aldrig ha blivit klippt, hängde kring ett smalt ansikte som var randigt av smuts och det grova tyget i hans kläder var fullt av revor och hål.
Men det verkade inte som om pojkens bedrövliga uppsyn bekymrade honom. Rak i ryggen mötte han min blick och lade även han sina armar i kors. För en kort stund såg han lika
respektingivande ut som jag inbillade mig att jag gjorde, men sedan spred sig ett brett flin över hans ansikte.
”Sluta med det där!” protesterade jag och hörde till min förtret hur gnällig jag lät.
”Du får sluta först, för det var du som började”, svarade pojken lätt innan han tog de återstående kliven fram och lade händerna på ovansidan av häcken.
”Började med vad?”
”Vara så där oartig. Har inte dina föräldrar lärt dig något hyfs?”
”Det har de visst gjort!” utbrast jag förnärmat. ”Min far är …”
”Varför är du oartig då?” avbröt han mig och lade huvudet på sned.
”Varför kom du ens hit?” suckade jag. ”Har du inget bättre för dig än att stå här och retas med mig?”
”Vill du veta vad jag vill?”
”Ja, vad är det du vill?” frågade jag trött och behövde inte vänta länge på hans svar.
”Jag vill känna på ditt hår.”
”Mitt hår?”
Jag stirrade på honom och hans svartkantade, trasiga naglar. När jag föreställde mig hur han vidrörde mina blonda lockar rös jag vid tanken.
”Ja, ditt hår”, svarade han lugnt. ”Kom närmare så jag kan nå det.”
”Aldrig. Inte en chans att de där skitiga händerna kommer i närheten av mitt hår”, sade jag bestämt och tog ett par steg bakåt.
Jag trodde att pojken skulle bli arg över mitt svar, men han såg mest förvånad ut. Därefter försvann han bakom häcken. Det lät som om han drog händerna fram och tillbaka över det torra gräset och jag suckade igen. Sådan där ingrodd smuts skulle det behövas tvättlut för att få bukt med.
Medan jag stod där och försökte kika genom de täta häckplantorna öppnades prästgårdens bakdörr och Alma, vår hushållerska, ropade på mig. Äntligen! Far var hemma! Jag vände genast om och sprang mot huset. När jag var nästan
framme kastade jag en hastig blick över axeln och såg då att pojken ställt sig upp. Han var för långt borta för att jag skulle kunna se hans ansiktsuttryck, men jag kunde inte undgå att lägga märke till handflatorna han höll upp.
Så rena att de nästan lyste.
Mörkersdottir katalog Vinter Vår 2014-2015
Ny katalog!
”Hur går det med förlaget?”
”Hur går det med förlaget?”
”Jo, det går bra.”
Jag har alltid haft lite svårt att svara på frågor som denna, samma sak med ”Hur är läget?” Är inte så mycket för småprat och det blir antingen att jag svarar något som inte säger någonting eller att jag börjar förklara saker som jag efter en stund märker att den som frågade egentligen inte var så intresserad av. En fråga jag förr tyckte var ännu svårare att svara på är ”vad jobbar du med?” Speciellt eftersom jag inte riktigt var på det klara med det själv.
Nu har det gått en månad sedan jag slutade mitt gamla jobb och på heltid började jobba med förlaget. Det har varit en lite förvirrande tid och jag tror fortfarande att jag bara har semester. Det kommer nog dröja ett tag innan jag förstår att jag får jobba med detta som är det roligaste jag någonsin har gjort.
Det är så mycket jag vill göra och ibland känns det som att jag snubblar fram, lite på måfå när nya idéer dyker upp, samtidigt som jag försöker hålla en röd tråd och prioritera rätt.
Kommer nog alltid ha svårt att svara på frågan ”Hur går det med förlaget?” Samtidigt hoppas jag att det verkligen ska funka så att jag ofta får svara på den frågan.
Nyheter och erbjudanden denna vecka
E-böcker
Idag kommer två e-böcker ut, det är dels vår nye författare Ronnie G Lundin vars debutroman Ivar Hamarsman – den rikaste mannen på Fårö utspelar sig just på Fårö under 1300-talet. I maj kommer del två, Hamarsmans dotter. Och så ger vi ut en gammal bok, ”I förbund med döden” av Karl August Tavaststjerna, en finländsk författare som levde under 1800-talet. Böckerna finns att låna via bibliotekens hemsidor och i nästa vecka går det att köpa dem i nätbokhandeln.
De Sömnlösa med e-bokspaket
I butiken har vi just nu ett erbjudande där du kan köpa paranormal romance-boken De Sömnlösa i tryckt form och på köpet få med e-böckerna Halvblod och Vingar av glas samt De andra sagornas bok och Elementens väktare.
Pocketrea
Förvriden och Halvblod finns i vår butik för endast 9:- styck. Passa på medan de finns kvar!
Deckardottir
I veckan skrev jag även om nysatsningen Deckardottir, en ny etikett under förlaget. Har du ett bra deckarmanus är du välkommen att skicka det till manusmorker@outlook.com.
Skräcknovelltävling
Skräcknovelltävlingen pågår fram till 15 april, fortsätt skicka in bidrag, det har redan kommit in en hel del läskiga saker.
Ha en fin och solig lördag därute i landet!
Köp ”De Sömnlösa” och få fyra e-böcker på köpet
Här kommer ett riktigt smaskigt erbjudande för er som gillar paranormal romance, fantasy och spänning! Köper ni ”De Sömnlösa” i mjukpärm får ni hela fyra e-böcker gratis. I paketet ingår populära ”Halvblod” och ”Vingar av glas” av Sofie Trinh Johansson och ”Elementens väktare” och ”De andra sagornas bok” av Emma Lundqvist.
Klicka här för att komma till erbjudandet.
De Sömnlösa:
Smilla lämnar storstaden, sin butik och sin lägenhet för att återvända till sin barndomsby som hon inte besökt på över tio år. Det mesta är sig likt, själv är hon förändrad. Hennes sinnen är mer utvecklade, hennes kropp kräver mindre sömn och hon övermannas av nya begär. Samtidigt är hon på flykt från den man som varit hennes stora kärlek, men som nu visat en annan sida. I hembyn blir hon tveksamt mottagen av sina bröder och deras familjer, bröderna som förr mest söp och slogs har förvandlats till stabila familjefäder, medan hon som var den ordentliga, blyga flickan nu är en annan. Så möter hon en ny man och hon slits mellan det som varit och nuet och rädslan för vad som ska ske om hennes före detta hittar henne. I hembyn väntar också gamla hemligheter på att komma upp till ytan, samband och händelser som förändrar Smillas liv för alltid.
Lucka 19: Gratis e-böcker
För att fira att nästan alla våra titlar nu finns som e-böcker delar vi ut ett gäng gratis under dagen den 19 december, från och med nu. Välj nedan vilken/vilka du vill ha och mejla ditt val till info@morkersdottir.se så kommer e-böckerna till din mejladress. Du kan välja alla om du vill. Formatet är e-pub, vilket innebär att det kan läsas på alla tänkbara enheter som dator, smartphone, läsplatta… Här kan du läsa baksidestexter.
Dessa böcker går att välja på:
Lucka 9: Irrbloss av Emma Lundqvist
Om aftnarna, när luften svalnat och vinden mojnat, gick den grånande kvinnan barfota längs stigen som ledde till tjärnen i skogens mitt. Hon klättrade mödosamt upp på stenen vid strandkanten och lade de bleka händerna i sitt knä. Ensam njöt hon av tystnaden och det svarta vattnets trolska skimmer. Njöt av att äntligen ha funnit en plats där hon kände sig hemma.
Hon hade aldrig fördragit solen och alltid avskytt den klibbiga värme som andra verkade älska så. Under sommarens heta timmar uppehöll hon sig inomhus eller i trädens svalkande skuggor. Höll sig borta från solens brännande strålar och människornas brännande blickar mot det vita hull som böljade runt hennes tunga kropp.
När hon blev gammal nog att bekosta sitt eget uppehälle, tog hon sig endast arbeten där hon inte behövde vända sitt ansikte mot andras. Ståendes vid maskiner och talandes i telefoner fördrev hon sina dagar. Dagar och år. Gång efter annan flyttade hon vidare till nya städer. Nya arbeten och nya grupper av hånfulla människor. Alltid på flykt, alltid på jakt. På jakt efter något hon inte visste vad det var.
Medan framtiden gled in i dåtidens glömska samlade kvinnan de pengar hon förtjänade på hög. Det fanns inget hon önskade köpa. Inget som kunde skänka henne den lycka hon saknade. Den lycka hon sakta gett upp hoppet om att någonsin finna.
Så nådde den sista dagen sitt slut och hon blev befriad från sin tjänst på grund av åldern hon hunnit uppnå. Befriad endast för att sättas i tristessens fängelse. Inom henne växte ett behov av att komma ut. Komma bort. Så hon flydde. Ännu en gång flydde hon. Men den här gången fann hon en fristad.
Höga, norrländska furor skyddade det lilla röda torpet från den gassande högsommarsolen och i skymningen spred narcisstobakens vita, trumpetformade blommor en förtrollande doft i trädgården som omgav byggnaden. Den första byggnad som var mer än en tillflyktsort. Men hennes längtan drev henne vidare. Andtrutet vandrade hon längs smala, vindlande stigar, och eftersom det var menat att bli kom hon fram till den plats hon alltid varit på väg mot. Tjärnen. En svart pärla, dold i skogens innersta. En plats för sagornas gyllene prinsessor och människornas vemodiga drömmar.
Fri från omgivningens tyckanden och krav föll kvinnan in i den rytm hon önskade och behövde. När solen stod på himlen sov hon. Sov i väntan på dygnets svala, dunkla timmar, då hon gick ned till tjärnen och fylldes av förvissning om varför hon en gång blivit född.
Men en afton var det något som var förändrat. Redan innan hon skymtade vattnet genom trädens bredrandiga ridå visste hon att något var fel. Hon vilade och väntade tills de ansträngda andetagen blivit lugna och smög sig sedan försiktigt närmare. Hennes öron nåddes då av svaga ljud. De plaskande ljuden av en simmande människa och de smeksamma ljuden av hans lågmälda sång.
Det första hon kände var djup och tung besvikelse. Någon hade inkräktat på hennes territorium. Stulit det enda hon hade. Med nedsjunkna skuldror vände hon sig om för att gå, men i sin bedrövelse glömde hon att se efter var hon satte foten. En kvist knäcktes, sången tystnade och en djup röst ropade: ”Vem där?”
Rösten var inte anklagande. Inte ilsken eller skrämd. Den var nyfiken och intresserad. Intresserad? Av henne? Ingen, varken man eller kvinna, ung eller gammal, hade någonsin visat henne genuint intresse. ”Men”, tänkte hon med en suck som värkte i bröstet, ”det är bara för att han inte har sett mig än.” Återigen lyfte hon foten för att gå, men hejdade sig mitt i steget när hans röst återigen nådde fram till henne.
”Är det du, Eva?”
Han kände hennes namn. Han uttalade det på ett sätt som ingen annan gjort. Som en smekning. Som hon föreställde sig att smekningar kändes. Något som varit fruset löstes upp och blandades med hennes pulserande blod.
”Kom.”
Heta blixtar brände i hennes inälvor medan händerna var kalla som is. Vem var han, denne man som kallade på henne? Vad ville han? Foten, ännu svävande i luften, darrade, liksom resten av hennes otympliga kropp. Fly eller våga? Hoppa, med risk för att drunkna? Som om en främmande makt tagit över kommandot, vände hon sig om och gick mot tjärnen och den förste man som önskat hennes närvaro.
Han befann sig fortfarande i vattnet. De bleka skuldrorna stod i skarp kontrast mot den svärta som slukade resten av hans omfångsrika kropp och de silverfärgade hårtestarna låg slickade längs de svällande kinderna. Han log. Och hon kunde inte låta bli att le tillbaka. Men sedan kom den invanda misstänksamheten åter smygande och hon spände läpparna. ”Hur vet du vem jag är?”
Med ett glidande simtag kom han närmare. Han fångade hennes blick och sade lätt, alltjämt leende: ”Jag är den förre ägaren till torpet du bor i. Men tjärnen ingick inte i affären, så den får du allt dela med dig av.”
Hon letade efter ord, men fann inga. Han gled ännu en gång framåt genom det månbelysta vattnet och hon kände sig en aning yr. När hade månen kommit upp? Hon mindes ingen solnedgång.
”Jag har förstått att du är en nattens människa, precis som jag”, sade han med sin betagande röst och hon önskade att hon haft modet att be honom sjunga igen. ”Brukar du också simma i tjärnen efter skymningen?”
Hon skakade på huvudet. ”Jag simmar inte.”
”Inte?” Han höjde på ögonbrynen och minskade avståndet med ännu ett lojt simtag. Svallvågornas kammar gnistrade likt flytande ädelstenar och hon blev tvungen att blunda. När hon öppnade ögonen igen var han helt nära. Om hon satte sig på huk skulle hon kunna nå hans framsträckta hand. Men hon stod som fastfrusen och vände med blossande kinder blicken mot stjärnorna. Hon hade aldrig sett stjärnor lysa så klart mitt i sommaren förut. Kunde stjärnor lysa på sommaren? Kunde något av detta vara sant?
Mannen i tjärnen började sjunga och raserade hennes bräckliga mur. Med tårar i ögonen mötte hon hans blick och förlorade sig i de stjärnor som glittrade där. Glittrade för hennes skull. Hon sjönk ned på marken och såg deras vita händer söka sig mot varandra i mörkret. Hans hand var våt och kall, men skänkte henne mer värme än hon kunde stå ut med. Hon måste svalka sig. Måste ned i det svalkande vattnet. Med en smidighet hon aldrig tidigare ägt gled hon från den gräsbevuxna strandkanten ned i tjärnen. Det svarta vattnet välkomnade henne med en kylig omfamning och sedan var hon hos honom. Hans drypande händer vilade mot hennes kinder och strök hennes hår. ”Jag har väntat på dig”, sade han lågt. ”Jag har väntat på dig i hela ditt liv.”
Orden landade i hennes mage som en kall sten. De var fel. Något var fel. Allt var fel. Hon försökte ta ett steg bakåt, men bottnen försvann under fötterna och hon föll. När hon hostande tagit sig upp till ytan igen grep han tag om hennes armar. Hårt. Hon skrek till av smärta och såg på honom. Såg in i ögon som inte längre var glittrande stjärnor. Ögon svarta som tjärnens botten och glödande av vilt begär. De runda kinderna slätades ut inför hennes blick och silverhåret böljade ned över de muskulösa skuldrorna likt strömmande vatten. Han var inte längre samma man. Han hade aldrig varit någon man. Och med ens förstod hon. Förstod varför hon fram till denna stund gått ensam och oönskad genom livet. Hon var hans. Hade alltid varit hans. De stumma locktonerna hade långsamt men obevekligt lett henne till hans famn, och hon var precis det han hade önskat. Ensam. Så ensam att ingen skulle lägga märke till det tomrum hon lämnade efter sig i människornas värld.
Ett ordlöst skri lämnade hennes läppar och stjärnorna bleknade mot den ljusnande sommarnattshimlen.
© Emma Lundqvist
Lucka nr 1 De andra sagornas bok av Emma Lundqvist
Om misstag, härligt galna författare och en två år lång resa… Förlaget firar 2 år idag!
Två små år… som har gått otroligt snabbt och samtidigt har innehållit så mycket. Och oj, så många misstag jag har gjort, men som samtidigt varit otroligt lärorika. Jag tänkte jag skulle dela med mig lite av förlagets resa hittills.
Namnet Mörkersdottir föddes ur en konversation med en härlig skrivkollega, Mikael Maad. Vi möttes via en tävling som Månpocket anordnade för ett antal år sedan där vi båda var med och fick skriva varsitt kapitel i ”Svenska folkets debutroman”. Sedan dess har vi hållit kontakten via mejl och Facebook och det var vid ett tillfälle som vi diskuterade efternamn och han tyckte att Mörkersdottir skulle passa mig eftersom jag skriver så mörka berättelser. Jag gillade namnet och det lade sig någonstans i bakhuvudet. När jag så fick idén att starta ett förlag ploppade namnet upp igen och det kändes så självklart.
Författarna – vad vore förlaget utan dessa underbara, positiva, glada, engagerade och duktiga författare? Emma Lundqvist, blev den första utgivna författaren. En norrlänning som jag fortfarande inte har träffat i verkligheten men som alltid är positiv och glad och som skriver härliga, romantiska fantasyböcker. Steven Trolin blev nummer två, vars manus jag älskade från första raden och som nog fick det snabbaste svaret av alla, självklart ville jag ge ut hans Spegelsång. En vacker och spännande historia. Sedan dök en helt galen Jan-Erik Ullström upp, hans första kontakt med förlaget bestod endast av orden ”Jag har skrivit en roman, den går att läsa här” och så en länk till en skrivsida där romanen låg. Inte världens bästa följebrev precis, men jag kollade ändå upp hans manus ”Vid cirkelns slut – Vägen till Umbria” och blev förälskad. I det fallet talade verkligen manuset för sig själv. Jag ringde upp honom och han bubblade av historier, berättarlust och iver. Jag läste hans manus om och om igen och var tvungen att rita kartor och bilder över karaktärerna och världarna för att förstå hur allt hängde ihop. De 800 sidorna bröt vi ner till två delar och vi satt en hel helg och svettades med att få ihop allt.
Sedan dök Sofie Trinh Johansson upp. Eller snarare var det så att jag stiftat hennes bekantskap flera år tidigare, på Piratförlagets sajt Kapitel 1, där jag för övrigt även fick nys om Emma och Maths. Det måste ha varit runt år 2008 som jag läste början på en text som hette ”Halvblod”. Jag drogs genast in i berättelsen, det faktum att huvudpersonen var hjärtsjuk gjorde karaktären lite extra intressant och jag undrade hur vampyrerna skulle komma in i handlingen. Våren 2011 kontaktade Sofie mig och undrade om jag ville hjälpa henne att ge ut Halvblod. Först hade hon tänkt göra det själv, men då jag sa att jag gärna ville ha henne på förlaget eftersom jag trodde på hennes bok, bad hon få återkomma. Även Bonniers var intresserade av manuset, men till slut drog det ut på tiden hos dem så hon tackade ja. Sofie har verkligen visat prov på en otrolig skrivlust, förmåga, och hon har ett enormt driv. Jag är verkligen glad att Bonniers var så tröga.
2011 fick jag in ett manus från en kille som hette Jonas Lejon och som hette ”Snön lyser vit på taken”. Själva titeln lät väl inte så jättespännande, men han hade skrivit ett intressant synopsis och jag började läsa. Sedan kunde jag inte sluta. Jag gick på stan och läste direkt från telefonen, gick och läste på promenad med hundarna, var bara tvungen att läsa till slutet. Vi ändrade titeln till Skuggvakt och den gavs ut hösten 2011. I juli 2011 fick jag äran att träffa de flesta av författarna på en fantastik-vecka på underbara SF-bokhandeln i Göteborg. Jan-Erik kom dit under Science fiction-dagen, Steven under fantasydagen och Sofie och Jonas under skräckdagen. Jonas morfar hade till eventet skulpterat små onda vättar i trä som Jonas delade ut tillsammans med info om boken. Han hade engagerat hela släkten i det hela och var verkligen en supertrevlig människa att lära känna.
Även Maths Nilsson hittade jag via sajten Kapitel 1, läste hans manus och föll för det. Jag kontaktade honom och undrade om han ville bli utgiven. Han väntade dock på svar från andra förlag, men till slut tackade han ja. Jag fick också nöjet att träffa Maths under en viss demonfest hemma hos författaren Anders Fager. Även han hur trevlig som helst.
Jag är verkligen glad över att jag har fått stifta er bekantskap!
Vad har jag då gjort för misstag? Som helt novis inom branschen kunde jag ingenting. Jag visste inte att man måste ha distributionsavtal med Förlagssystem för att få ut böckerna i bokhandeln. Jag visste inte att man måste vara ute ett halvår i förväg för att kunna sälja in böckerna till kedjorna. Jag tänkte att print-on-demand via USA var ett bra alternativ. Vilket det kanske hade varit om förlaget endast sålt böcker via sajten. Men vill man in i bokhandeln blir det alldeles för dyrt att trycka som POD. De böcker som såldes via SF-bokhandelns fantastikevent gick förlaget back på.
Jag lade ner måååånga timmar på att skapa ljudböcker till några titlar, som lades ut på Elib och visserligen har sålt en del, men jag vågar inte ens räkna ut vad timlönen blev om jag slår ut det på de timmar jag faktiskt lade ner. Det var dock en spännande sak att göra och jag ångrar det inte, men insåg att det är viktigt att man tänker om och slutar med de saker som inte ger så mycket.
Jag hade nästan ingen framförhållning alls i början. Tänkte att jag kunde ge ut en bok en månad efter att jag hade bestämt att ge ut den. Vilket bland annat resulterade i det jag skrev ovan om insäljning, men även korrläsningar i sista minuten, för lite tid för redaktörsläsning och marknadsföringskampanjer som kom för sent.
Men som sagt, man lär sig av allt man gör. Det gäller bara att veta hur man ska gå vidare och att inte ge upp.
Hur ser då framtiden ut? Jag har dragit ner på takten på förlaget i år och kommer fortsätta hålla den takten ett bra tag framöver. Dels så jobbar jag heltid på mitt ordinarie jobb (vilket jag var tjänstledig på halvtid ifrån förra året) och dels har jag lärt mig att det är bättre att satsa mer tid och energi på färre böcker än att ge ut så många som möjligt i en snabb takt. Under det närmaste året kommer jag även att gå ALMI’s mentorprogram, där jag kommer få en mentor som jobbat som egen företagare i många år som jag kan bolla saker och ting med. Det ska bli väldigt intressant och, hoppas jag, utvecklande. Jag hoppas att jag kommer kunna fortsätta driva förlaget och imprintet Romancedottir i många år till och har dessutom lite lösa planer på ett barnboksimprint.
Tack alla härliga läsare och författare och tack för att ni tagit er tid att läsa denna text!
/Frida Rosesund
Mörkersdottir 