Inspireras mycket av andra bloggar, och Oskar Källner fick mig riktigt inspirerad idag att testa Podcasting. Så, nu har vi lagt upp inledningen till Emma Lundqvists ”De andra sagornas bok” som podcast på vår egen Podcast-sajt där vi kommer lägga upp smakprov ur våra ljudböcker. Den hittar ni här: http://morkersdottir.podbean.com/ Sprid gärna!
Etikett: De andra sagornas bok
Grattis till…
…Sofia Fritzson som vann vår lilla tävling! Rätt svar var Svart Magisk Bok, in elvish. Vi skickar dig en syrenfärgad magisk bok som pris!
Recension
Här kan ni läsa en recension av Emmas sagobok!
Diverse grejor
Idag har jag läst igenom alla noveller som kommit in hittills. Satte mig på stadens mysiga Peace and love-café (festivalens eget), åt en gudomligt god svampsoppa och gick igenom bidragen. Har ju smygläst lite efter hand de har dykt upp, men idag skrev jag ner alla jag gillade och det blev 11 stycken! Hur ska jag hitta en vinnare bland dessa? Men ännu är inte tiden ute så det kan ju dyka upp ännu fler.
Idag/ikväll hoppas jag Emmas ljudbok ska dyka upp på Elib, det har nästan gått två veckor nu så den borde bli klar alldeles alldeles snart. Idag har jag även skickat in material till Svensk bokhandels sommarkatalog med en liten annons om ”De inneboende” som beräknas bli klar i juni. Och så väntar jag på ett redigeringsex av en bok som jag hoppas mycket på! En underbar blandning av saga, fantasy, science fiction och annat smått och gott. Jag som faktiskt sällan läser rena sci-fi och fantasyböcker älskar denna. Om allt går enligt planerna ges den ut i april. Men författaren är fortfarande hemlig ett tag till.
Ha en superhelg alla underbara författare och läsare där ute!
Smakprov ur De andra sagornas bok, av Emma Lundqvist
Den tidiga morgonens solstrålar reflekteras i
den unga kvinnans gyllene lockar och får
sammetstyget i luvan att skimra. Skimra likt djupröda
rubiner. Med en korg i handen kommer hon nynnandes
längs den smala skogsvägen. Stegen är lätta, kinderna
rosiga och kroppen slank som en vidja. Hon är den
vackraste kvinna jag sett. Vackrare än den gryende
sommardagen. Den ljusa rösten är klar som en fjällbäck,
och lika klar är den blick jag möter när hon får syn på mig.
En blick som inte speglar den rädsla jag väntat.
Varför är hon inte rädd?
”God morgon, Rödluva”, säger jag hövligt med armarna
bakom ryggen och fingrarna på kniven som sitter fastspänd
vid min underarm. ”Var är du på väg så här tidigt på morgonen?”
Till min stora förvåning ler hon mot mig. Ett blygt
litet leende som skapar bedårande gropar i hennes
persikokinder. ”Jag ska gå till mormor med en flaska vin
och kakor som min mor just har bakat.”
Jag drar förvirrat handen genom håret. Fingrarna fastnar
i tovorna och när jag tagit mig loss känns handflatan flottig.
Jag torkar av den på mitt trasiga byxben, men det gör knappast
saken bättre. Flickan tittar nyfiket på mig och tyst upprepar
jag den obesvarade frågan för mig själv: Varför är hon inte rädd?
Har inte hennes mor berättat om män som jag? Sådana som tar vad de vill ha.
”Var bor din mormor?” frågar jag utan att förvänta mig något svar.
”Lite längre in i skogen i ett hus som står under tre stora ekar.”
Det sanningsenliga svaret, givet med ännu ett intagande leende,
gör mig än mer förvirrad. Men en sak är säker: Kniven får stanna
under skjortärmen. Varför ta något med våld när man kan få det till skänks?
Men inte här.
”Har du sett vilka vackra blommor det växer på ängen här intill?”
säger jag och pekar inåt skogen. ”Tror du inte att din mormor skulle
vilja ha en bukett?”
Rödluvan nickar lätt och lämnar stigen. Själv smyger jag iväg för
att förbereda hennes överraskning. En hon sent ska glömma.
Hur jag blev Sagoberätterskan, av Emma Lundqvist
När jag var kring 17 år och fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar, hörde jag talas om en fantasynovelltävling där de vinnande bidragen skulle publiceras i en bok. En bok… Utan förberedelser satte jag mig vid datorn i min lillebrors rum och började skriva. Resultatet blev novellen ”Fängslad”; en saga om en prinsessa som rövas bort av en drake, berättad ur hennes perspektiv. Jag kände mig mycket nöjd med min berättelse, men fick aldrig något svar från juryn.
12 år senare hittade jag till skrivarsajten Kapitel 1, där Bok-SM 2009 pågick. Jag deltog med min nyskrivna fantasryroman ”Elementens Väktare”, och en dag kom jag på idén att även lägga in ”Fängslad” på min profilsida. Men jag kunde aldrig drömma om vilket mottagande min ratade novell skulle få. Jag fick kommentarer av främlingar som gjorde mig alldeles snurrig av lycka, och när ”Fängslad” gick in som etta på novelltoppen blev jag så glad och stolt att jag trodde att jag skulle sprängas eller gråta eller nåt.
Bok-SM tog slut och många aktiva lämnade Kapitel 1, men jag tänkte aldrig ens tanken att gå. Jag hade hittat något som var alldeles för bra för att lämna, och bidrog så gott jag kunde för att hålla liv i sajtens falnande glöd. Sedan började de interna novelltävlingarna och jag blev en flitig deltagare. När temat ”De sju små dvärgarna” dök upp tog jag en lång barnvagnspromenad för att fundera över idéer, och innan jag hunnit gå min runda hade jag historien så gott som klar. När jag sedan kom hem och satte fingertopparna mot tangentbordet skrev de: ”Mitt namn är Guillermo.” ”Där ser man”, tänkte jag. ”Jag som trodde att du hette Blyger.” Sedan porlade hela den gripande historien om dvärgen som kallades Blyger fram och fick ett varmt deltagande bland de röstande i tävlingen (som i slutändan fick ett mer allmänt sagotema). En man skrev att han blivit så berörd av sagan att han fått gåshud och sedan gått och tänkt på den i en hel vecka efteråt. Jag var salig.
Jag funderade på att även lägga ut ”De kallade mig Blyger” på Kapitel 1, men sedan kom jag på att novellen på många sätt hörde ihop med ”Fängslad”. De var båda sagor berättade ur ett oväntat perspektiv, och jag förde dem samman i en novellsamling som jag gav namnet ”De andra sagornas bok”. Påhejad av mina sagors beundrare (människor som inte var främlingar längre, utan hade blivit mina elektroniska vänner) skrev jag som i ett rus tre sagor till. Men det kändes inte bra att stapla berättelserna på hög. Det behövdes något mer. Något som ramade in sagorna, förklarade det som behövdes förklaras och gav novellsamlingen ytterligare en dimension. Något som gjorde ”De andra sagornas bok” till en riktig bok. Jag vet inte ens hur jag kom på det, men rätt vad det var hade jag skrivit in mig själv i handlingen. Jag satt ensam i en hyrd stuga mitt inne i skogen för att skriva uppföljaren till ”Elementens Väktare”. Guillermo knackade på dörren och stegade in medan han krävde att jag skulle skriva ned de sagor han dikterade. Och jag skrev. Skrev och skrev. Mellan sagorna berättade dvärgen om sin egen värld. Sagornas värld, där tiden följde andra lagar och förvånansvärt få verkade leva lyckliga. Var han galen? Eller var han verkligen Blyger från sagan om Snövit? Jag hade ingen aning. Men allt eftersom sagoboken växte fram fick jag veta vem Guillermo var och varför han kommit till mig. Jag fick veta fortsättningen på hans och Snövits saga. Och så fick jag veta att jag, jag är en Sagoberätterska.
Dark romance med mera
Oj, vilket gensvar vi har fått på senaste inlägget. Många coola brudar som har skickat in skräckmanus och andra funderingar. Hoppas bara vi inte har skrämt bort killarna, ni är självklart också välkomna att skicka in manus, både skräck och övriga genrer. Det är några som har frågat om vi har någon deadline men det har vi inte. Får vi in ett riktigt bra manus så hugger vi det!
Undrar om det finns någon därute som är inne något på Dark romance? Om inte, så kolla gärna upp genren inför nästa novelltävling i mars, det blir nämligen temat då. Temat för april blir Hitchcock då jag själv har snöat in på hans filmer. Lite gamla, ibland smått töntiga skådespelarmässigt, men djävulskt bra storys!
Just för tillfället pågår uppladdningen av Emmas ljudbok ”De andra sagornas bok” på Elib, så om någon vecka dyker den upp på era bibliotek. Passa på att lyssna om ni gillar sagor i ny tappning!
Nu tar jag och bloggen helg. See you out there in the dark!
Möt Emma Lundqvist
Berätta om hur ditt skrivintresse startade!
Jag har skrivit ned berättelser ända sedan förskolan,
och hade redan som barn en dröm om att en gång
skriva en bok. Trots det hade jag efter högstadiet
ett långt uppehåll i mitt skrivande, tills
historien om Elementens Väktare började forsa
fram under vintern 2008. Sedan dess har jag
skrivit så gott som dagligen.
Varför fantasy?
Jag har alltid varit mycket fascinerad av
sagor och mytologi, samt fantasifulla och
historiska berättelser. Fantasy var ett
naturligt val. Jag har även skrivit några
”vanliga” kärleksnoveller, varav jag sålt
två till en veckotidning.
Vilka favoritböcker har du?
Twilightsagan, Meredith Ann Pierces böcker,
Härskarringen, chick-litt, ungdomsböcker
med mera. Har bara läst ett fåtal deckare.
Var hittar du inspiration?
Sagor, mytologi, dramatiska kärlekshistorier och egna erfarenheter. Jag brukar däremot
varken använda mig av verkliga händelser eller personer jag känner i mitt skrivande.
Berätta om dina skrivrutiner!
Jag skriver extremt långsamt och noggrannt och skriver väldigt sällan om eller raderar
något. Skriver gör jag mestadels på kvällarna när mina barn somnat, men har aldrig känt
mig tvingad att skriva eller att producera ett visst antal ord vid varje tillfälle.
Jag är nöjd bara jag känner att historien fortfarande är på rätt spår. Jag skriver
alltid vid datorn, i ett enda dokument, och väver ihop historien sida för sida.
Jag skriver inte ned scener i förväg eller ”tjuvhoppar” över något för att gå tillbaka
senare, utan gnetar på där jag och mina rollfigurer befinner oss.
Favoritfilmer?
Storslagna filmer som ”Braveheart” och ”Avatar”, samt romantiska filmer som
”Svindlande höjder” och ”Stolthet och fördom”. Romantiska komedier och rysare slinker också
ned, men jag avskyr verkligen actionfilmer och biljakter får mig alltid att somna
(om jag inte redan har lämnat TV-soffan och satt mig att skriva istället, vill säga.)
Något som inte så många vet om dig.
Jag tycker både om att teckna och sjunga, och gör det tillräckligt bra för att
imponera på mellanstadieelever i alla fall.
Skriver du på någonting nu?
Ja, på den romantiska fantasyromanen ”Väktarnas Dotter”, en fristående uppföljare
till ”Elementens Väktare”. Den tar vid 23 år senare och var inte alls påtänkt
när jag skrev den första boken.
Berätta lite om dig själv och din familj!
Jag bor i en villa i Skellefteå tillsammans med min sambo och två små döttrar i
förskoleåldern. Både jag och min sambo arbetar som grundskollärare, jag i
svenska, engelska och SO, och han i matematik och NO. Vi träffades för
snart elva år sedan, under vår lärarutbildning i Umeå.
Hur ser du på ditt skrivande om tio år?
När jag skrivit klart ”Elementens Väktare” trodde jag att jag bara ”hade en bok i mig”.
Men nu är jag hux flux på min tredje, och känner mig rätt säker på att det finns
fler därinne. Så om tio år har jag kanske skrivit ett par till. Och då
har jag nog dessutom mer tid att skriva, eftersom mina barn hunnit bli äldre.
Jag kan verkligen se mig själv sitta med laptopen på den inglasade altanen
(som förhoppningsvis ska byggas i sommar), sippa på ett glas rödvin och skriva
under ljumma, ljusa sommarkvällar …
Hur skulle du beskriva skrivprocessen, är det som i De andra sagornas bok att det
är någon som ”dikterar” för dig? Isåfall, har du några teorier om hur det går till?
Jag har inte turen att få historier berättade av en ”inre röst”, som jag
vet att en del andra har. Själva hantverket vilar på mina axlar, och
det är ett rätt mödosamt arbete att få till alla meningar precis som
jag vill ha dem. Däremot kommer ofta själva historien till mig
väldigt lätt. Ibland kan jag till och läsa igenom något jag skrivit
och tänka ”Oj, har jag verkligen kommit på det där?” En av de bästa sakerna med att skriva,
är när rollfigurerna drar iväg historien åt ett för mig oväntat håll. Då är
det bara att släppa tyglarna och hänga med – för det blir ofta bättre
än det jag ursprungligen hade tänkt mig. Och jag är inte en sådan författare
som punktar upp hela handlingen i förväg och skriver detaljerade karaktärsscheman
om varenda person. Det verkar skittråkigt, och jag vill ha roligt när jag skriver.
Någon skrivkuriositet?
Snövitsagan ur ”De andra sagornas bok” (”De kallade mig Blyger”) har använts
som obligatorisk läsförståelseuppgift för 12 000 gymnasieelever vid Kunskapsskolan,
som ett exempel på modern svensk litteratur på framfart.
I februari kommer Emmas bok ”De andra sagornas bok” ut som ljudbok.
Novelltävling på temat magisk realism
Vi drar igång en novelltävling idag. Temat är magisk realism, läs mer om genren här! Novellen ska vara på 5000-10000 tecken inkl mellanslag. Vinnaren får ett bokpaket med följande titlar i pocket:
Människohamn, av John Ajvide Lindqvist
Någon i din säng, av Andreas Roman
Darling Jim, av Christian Mörk
Spegelsång, av Steven Trolin
Förvriden, av Frida Edman
De andra sagornas bok, av Emma Lundqvist
Skicka ditt bidrag senast 14 februari till info@morkersdottir.dinstudio.se
Mörkersdottir 