Darkdaughter Publisher is a small imprint under Mörkersdottir förlag, a Swedish Publisher focusing on fantasy, horror, romance, dark/paranormal romance, steam punk and all in between. If you have a manuscript in any of those genres, you are welcome to send it to us, with a short presentation of yourself and the manuscript.
Welcome to a World of magic!
info@morkersdottir.se
Nu är den äntligen klar, vår nya katalog, fullspäckad med massor av spännande böcker inom genrer som skräck, fantasy, barnböcker, paranormal romance, magisk realism, vardagsdramatik, romantiska 1400-talsromaner, psykologiska thrillers, 1800-talsskräck, urban fantasy, historiska romaner och mycket mer. Jag är så sjukt stolt över böckerna som har kommit ut eller kommer ut under våren fram till hösten och kan garantera spännande, kittlande, fascinerande, intressant, rolig och underhållande läsning! Välkommen in i Mörkersdottirs magiska värld!
Klicka på bilden för att öppna katalogen!
Till sommaren kommer jag att få förstärkning på förlaget, det är litteraturvetarstudenten Johanna Larsson som kommer att praktisera tre månader på förlaget, från slutet av maj till slutet av augusti. Hon kommer jobba rätt mycket på distans, men även vara på plats här på förlaget, framförallt i början av praktiken. På grund av detta har vi möjlighet att ta emot fler manus, främst för utgivning i e-boksform till att börja med. Det är även en av de saker förlaget kommer att satsa mycket på i år, just e-böcker. Branschen står inför en stor förändring, och den traditionella förlagsbranschen håller på att omvandlas. Många spår att 2013 kommer bli e-bokens år i Sverige och det känns väldigt spännande!
Så, har du ett bra manus i följande genrer och kan tänka dig att bli utgiven i e-boksform i första hand, mejla till info@morkersdottir.se
– Skräck
– Dark romance
– Thriller
– Steam punk
– Queer
– Magisk realism
– Surrealism
– Fantasy
– Historisk romance
– Erotik
– Saga
– Fantasy för barn (3-6, 6-9, 9-12 eller 12-15 år)
– Magisk realism för barn (3-6, 6-9, 9-12 eller 12-15 år)
Vi tar även emot noveller och serieromaner i dessa genrer.
Novellen ”Carmilla” publicerades redan 1872, 25 år före Bram Stokers Dracula. Såhär skriver Katarina Harrison Lindbergh i ”Vampyrernas historia” (s. 153) om den:
”Novellen ‘Carmilla’ ingick ursprungligen i en samling med titeln ‘In a glass darkly’ (1872), som kom ut året innan Le Fanu dog. Liksom i fallet med ‘Den döda älskarinnan’ berättas historien av vampyrens offer. Vad som utmärker historien i förhållande till annan 1800-talslitteratur är att både vampyren och offret är kvinnor. Det normala är annars att manliga vampyrer föredrar kvinnliga offer och att kvinnliga vampyrer väljer manliga, både i skönlitteratur och på film.”
Denna spännande novell förtjänar att publiceras som e-bok!
Gårdagens lucka blev verkligen över förväntan, har fortfarande inte hunnit dela ut alla böcker. Nästan 1000 e-böcker har delats ut och det visar verkligen att e-boken börjar bli het! Jag håller just på att planera inför ett e-novellprojekt inför nästa år, med början i februari kommer vi att publicera en novell i veckan av olika spännande författare i ett gäng olika genrer som dark romance, fantasy, historisk romance, skräck, thriller, steam punk, erotik, queer, romance och magisk realism. Novellerna kommer att distribueras till nätbokhandlarna och biblioteken. Här ett litet smakprov på hur novellerna kommer att se ut.
Vi får ofta frågor om vad de olika genrer som vi söker betyder och vad de innebär. Det här med genrer är lite lurigt, ofta kan man placera en bok i flera genrer och det kan ofta vara ganska godtyckligt. Dessa beskrivningar är hämtade från Wikipedia:
Dark romance (från engelska Wikipedia, den svenska har ej någon beskrivning)
”Dark romanticism är en litterär subgenre. I berättelserna förkroppsligas ondskan i form av Satan, spöken, varulvar, vampyrer och demoner. De beskriver en mörk, förfallen och mystisk värld och när sanningen uppenbarar sig för människan är den ond och helvetisk. Karaktärerna misslyckas oftast med att förändra saker och ting till det bättre. Exempel på författare inom denna genre är Edgar Allan Poe och Goethe.” (Fri översättning.)
Magisk realism (från svenska Wikipedia)
”Magisk realism är en stilart inom konst, litteratur och film och har beskrivits som förhöjd verklighet. Den realistiska skildringen kryddas med surrealistiska, magiska, absurda och/eller övernaturliga inslag. Inom litteraturen är ramberättelsen förlagd till verkliga platser i tid och rum. Under 1900-talet är det framförallt latinamerikansk litteratur, med företrädare som Gabriel García Márquez, Jorge Luis Borges och Isabel Allende, som associeras med begreppet. Den kubanske författaren Alejo Carpentier föredrog begreppet lo real maravilloso (”Den underbara verkligheten”) vilket många ser som synonymt med magisk realism. Vissa afrikanska författare, exempelvis moçambikiern Mia Couto och nigerianen Ben Okri anses också skriva magisk-realistiskt. Exempel på magisk realism inom svenskspråkig litteratur är Majgull Axelssons Aprilhäxan och många av Marianne Fredrikssons och Peter Nilsons romaner.
Under 2000-talet är den japanske författaren Haruki Murakami en mycket uppmärksammad företrädare för magisk realism.”
Urban fantasy (från engelska Wikipedia)
”Urban fantasy-berättelser utspelar sig i huvudsak i en stad och innehåller fantasyinslag. Det kan innebära aliens, mytologiska varelser, samexistens mellan människor och övernaturliga varelser, konflikter mellan människor och onda paranormaliteter.
Flera karaktärer inom urban fantasy-genren visar sig ha problem med självförtroendet eller ha ett tragiskt förflutet. Berättelserna behöver inte utspela sig i ett nutida samhälle, de kan utspela sig i framtiden eller förr i tiden.” (Fri översättning)
Stephanie Meyer platsar väl mest i Urban fantasy-genren, men har även nämnts tillhörande genrer som Science fiction och Vampire romance. Edgar Allan Poe skrev dark romance medan Haruki Murakami hamnar under magisk realism.
Mörkersdottir förlags utgivning kan placeras i följande genrer:
Spegelsång – magisk realism
De andra sagornas bok – Fantasy
Elementens väktare – Fantasy
Förvriden – Skräck
De inneboende – Dark romance
Vägen till Umbria – Fantasy/Sf
Skuggvakt – Skräck
Själseld – Historisk thriller
Halvblod – Urban fantasy
Nu var det över en vecka sedan jag skrev en veckouppdatering senast, så då är det väl dags nu. Måndagen i Stockholm förra veckan var en riktig höjdardag. Träffade Charlie Cramer på centralstationen och vi gick och satte oss i lobbyn på ett hotell i närheten där det var rätt lugnt och hon intervjuade mig om förlaget, skrivande, eböcker, skräck och allt möjligt annat. Hon går andra året på medialinjen på en folkhögskola och har som slutprojekt att göra ett radioreportage. Det var riktigt roligt att träffa henne och vi satt säkert och pratade i tre timmar. En positiv och glad tjej med massor av energi!
Efter det begav jag mig till Kungsholmen och herr Skräck, Anders Fager. Han bodde i en vindsvåning och upp dit fick jag åka en riktigt läskig hiss, mörk och trång med rasslande ljud och gnisslande grind. Vi snackade skräck, eböcker och annat och jag gjorde även en videointervju med honom som finns här. Hade fått för mig att han var en mörk och dyster person men han var raka motsatsen. Jag hade med mig min IPad och visade honom hans egen bok, Samlade svenska kulter, som han inte ens visste om att den fanns ute som ebok.
Innan hemresan gjorde jag självklart ett besök på Pocketshop där jag köpte en intressant bok som heter ”Energitjuvar” av Ingalill Roos. Kan rekommenderas om ni har någon i er närhet som ni känner suger energi från er.
Nu har våra ambassadörer kommit igång, ni har väl inte missat deras presentationer. Fyra härliga brudar!
Dark romance-tävlingen avgjordes den 1 april och jag är verkligen impad över kvaliteten på novellerna, roligt att få äran att publicera dem. Skräckpoemtävlingen pågår för tillfället, deadline är sista april. Några bidrag har kommit in än så länge, de flesta på engelska.
Idag har jag registrerat morkersdottir.com som domännamn. Den gamla adressen funkar självklart också.
Har gjort en första trailer till De inneboende, det kommer bli en trailer per huvudkaraktär. Jan-Erik håller också på att fila på en trailer som kommer bli riktigt bra. Han kommer för övrigt hit till förlaget i helgen och vi ska planera utgivning, marknadsföring, fixa klart omslag, kartor och annat smått och gott. Och dricka vin såklart :)
På tal om trailers så utlyste vi ju vår musiktävling igår och redan nu har det första bidraget kommit in! Jag kommer att lägga upp en egen sida för tävlingen där ni kan lyssna på bidragen, kommentera och rösta.
Vi är även på gång att skriva avtal med Adlibris, som själva hörde av sig och ville köpa in Förvriden.
Ha en härlig torsdagskväll!
Hon tar en klunk av champagnen och tittar sig i spegeln. Ett par rynkor. Några gråa hår. De fanns inte där när hon satt i TV-studion för några timmar sedan. Var det bara inbillning eller behövde hon anstränga sig mer och mer för att bibehålla sin ungdom?
“Hur gör du för att hålla dig så ung och fräsch?” hade naturligtvis programledaren frågat.
Det var långt ifrån första gången någon hade undrat, men hon kunde fortfarande inte komma på något avväpnande, charmerande eller kvickt svar.
“Jag tar hand om mig själv.” Platt och intetsägande. Hon hade lett ett avslappnat och lite hemlighetsfullt leende. Publiken hade velat att programledaren skulle pressa henne, fråga mer. Hon hade känt det. Som ett tryck i luften. Hon visste alltid vad en publik tänkte och kände.
Men han hade inte pressat vidare utan bytte ämne. Han hade frågat om hennes nya film. Duktig pojke.
Nu ligger han och väntar på henne i sovrummet.
Han kommer att få uppleva en natt han aldrig kommer att glömma, ovetande om vilket pris han får betala. Ett pris i timmar, dagar, år som han ska ge till henne när deras kroppar förenas. Hon tänker inte ta så mycket av honom. Hon tycker om honom, han är duktig och han valde att inte fråga mer om hennes utseende. Det måste hon belöna. Han kommer undan med ett par – tre år.
Champagnen är nästan slut. Det finns mer i kylen. Förutom de två ljus som brinner på bordet framför den stora spegeln så är det helt mörkt i rummet. Hon gillar att sitta här. Studera sig själv i stearinljusens dunkla sken. Reflektera över vad som hade varit och vad som skulle kunna komma.
Det hade varit en bra kväll. Hon hade sjungit sin nya singel i direktsändning. Vilket innebar att många människor hade hört den för första gången. Det väckte alltid starka känslor hos publiken, i studion och hemma i TV-sofforna.
När hon sjöng inför publiken kunde hon se direkt vilken effekt hennes sång hade på dem. Den här kvällen noterade hon mycket.
Mannen som släppte sin frus hand och kastade lystna blickar på en kvinna några rader bort. Kvinnan mötte hans blick. Han skulle komma på någon ursäkt för att inte behöva gå hem med sin fru.
Och det skulle inte bli svårt. Viljan att leva hade försvunnit ur fruns ögon. Hon ville vara ensam. Kanske skulle hon ströva ner till järnvägen och kasta sig framför ett tåg. Kanske går hon till hamnen och dränker sig.
En annan man i publiken knöt sina nävar i tysthet. När han efter sändningen går ut ur studion skulle någon få betala för alla offörätter som har drabbat honom. Första bästa person han träffar kommer han leda in i en mörk gränd och ge ett rejält kokt stryk.
Bakom mannen med nävarna sitter en kvinna som diskret plockar upp bänkgrannens handväska, tar plånboken och stoppade den i sin egen väska.
Ingen var oberörd när de hörde hennes sång. Hon hade sedan länge insett att otrohet, stöld, våld till och med krig förekom oavsett om hon sjöng eller ej. Det visste hon och det accepterade hon. Så vad spelade det för roll om hennes musik var en utlösande faktor, så länge hon samtidigt fick publikens kärlek.
De fick ju i alla fall nöjet att vara hennes publik, de var privilegierade som fick älska henne, se upp till henne och beundra henne. De skulle vara tacksamma att den vackraste kvinnan på jorden med den skönaste röst som någonsin hörts sjöng under deras levnad. De var en lycklig publik och de hade varit det i flera hundra år.
**********
“Vad vill du ha?”
Hon hade studerat honom i smyg hela eftermiddagen. Ingen hade ju ändå tagit någon notis om henne så hon hade kunnat ströva fritt i trädgården under hela bjudningen. Hon hade hållit sig i utkanten av händelsernas centrum. Då och då hade hon gått in i paviljongen, fyllt på sitt glas och nigit åt någon av adelsmännen innan hon åter gick ut i trädgårdens utkanter och försökte att se tillfreds ut i sin ensamhet.
Hon hade sett honom till och från under festens gång. Han var välklädd, han var snygg. Han log hela tiden och han verkade prata med alla. Utom henne. Fram tills nu.
“Vad vill du ha?”
Han stod helt plötsligt framför henne. Oklanderligt klädd och med sitt inbjudande leende. Det började skymma, och trädgården fylldes av långa skuggor. Hon noterade hur vackra tänder han hade. Det fick henne att känna förtroende. En människa som vårdade sitt yttre kunde man lita på. Hon vårdade sitt yttre, men det gjorde ändå inte att någon tog notis om henne.
“Vad vill du ha?”
Hon förstod hans fråga lika lite som hon förstod varför hon överhuvudtaget hade blivit inbjuden till festen. Var det för att de andra damerna skulle ha någon att prata nedlåtande om, eller någon som alla kunde känna sig överlägsen över?
Hon var tacksam över att ha fått se herr Molières nya pjäs, men om någon hade velat veta vad hon tyckte så kunde de ju fråga henne. Det hade de inte gjort.
“Vad vill du ha?” frågade han igen. Utan att låta otålig. Utan att sluta le.
“Vad menar du?” sade hon till sist. Hon borde kanske fnittra, hon borde kanske niga för honom. Men hon var bara häpen. Det var ju en fråga som hon snarare brukade ställa. Hon var så van vid att ge plats åt andra.
Hon mötte hans blick. Det fanns inget tecken på hån, inget tecken på att han ville retas med henne. Hans fråga var verkligen ärligt menad.
“Vad jag vill ha… just nu?”
“Nej” sade han och skakade på huvudet. “Vad du vill ha. I livet.”
Hon behövde bara tänka en sekund innan hon öppnade sitt hjärta och svarade.
“Jag vill bli sedd. Jag vill bli hörd.”
“Är det allt?”
Hon lade huvudet på sned. Det här var en märklig man. Hon fattade mod och fortsatte.
“Nej… Jag vill bli hyllad. Jag vill att de som ser mig ska älska mig. Jag vill att de som hör mig ska dyrka mig. Jag vill att min skönhet ska slå ut i full blom och aldrig vissna.”
Han nickade långsamt, som för att visa att han hade hört och förstått.
“Jag ser inga hinder för att det inte ska bli så.”
**********
Hon borstar sitt hår och ser den unge programledaren i spegeln. Olydige pojke, hon hade ju sagt till honom att vänta. Men det var tillfredsställande att i lugn och ro titta på hans vackra, vältränade kropp. Hon såg fram emot att få lära känna den kroppen lite närmare.
“Kommer du inte?” frågar han.
Hon slutar inte att borsta håret och möter hans blick i spegeln.
“Alldeles strax. Hämta en flaska champagne till så kommer jag.”
Han nickar och lämnar henne ensam. Hon hör hans steg genom hallen, ut i köket där han öppnar kylskåpet och plockar ut en flaska.
Är han verkligen så lätt att manipulera, eller är han en av de sällsynta människorna som helt enkelt vill vara till lags, vill tillfredsställa andra?
Hon lägger ner borsten på det lilla bordet framför spegeln. Hon hör hur han öppnar champagnen. Bra, hon behöver några minuter till för sig själv.
Drömmarna hade återkommit, och hon kunde inte låta bli att tänka på dem.
De var fortfarande lika obegripliga. Fastän ingen dröm var den andra lik så var det alltid samma ord och samma namn som viskades på ett språk hon inte förstod och aldrig hade hört någon annanstans.
Det lät som ett bortglömt språk, som inte längre talades av någon som vandrade levande på jorden. Namnen, för hon var helt säker på att vissa ord var namn, fick henne att tänka på döda gudar som inte längre dyrkades på jorden. De fick henne att rysa bara vid minnet.
En dag skulle hon kanske förstå vad som sades i hennes drömmar, men nu förstod hon bara en sak, att de var en uppmaning till henne att gå vidare.
Hon måste snart lämna det här livet, den här njutningen. Den här inkarnationen av sig själv. Hon var tvungen att gå under jorden eller åka till en annan kontinent där hon kunde ta sig ett nytt namn och slå igenom på nytt. Sedan kunde hon, efter många år, kanske återkomma hit.
Världen krympte och hon visste att det blev svårare och svårare att upprätta hålla illusionen att hon var en ny stjärna. Det var inte längre lika självklart att hon inte var igenkänd på andra sidan jordklotet.
Stjärnor tändes och släcktes, men hon var en stjärna som blinkade. Svart för ett ögonblick och så sken den igen i full styrka. Hon tyckte ibland synd om ungdomarna hon såg som var stora nu. De skulle bli bortglömda, gamla och rynkiga. De skulle dö och ingen skulle sakna dem.
När hon försvann, alltid på höjden av sin karriär, saknades hon. Och gång på gång kom hon åter i en ny gestalt. Redo att trollbinda de som såg och hörde henne.
Med en stark förvisning om att hon skulle fortsätta att vara älskad så länge jorden snurrade runt solen, så länge det fanns minst en person kvar som kunde dyrka henne så reser hon sig till slut upp och går in i sovrummet där hennes nakne älskare väntar.
**********
Flera timmar senare kan hon inte sova. Han sover gott vid hennes sida i den stora sängen. Inte så konstigt. Hon ler och tänker på hur mycket njutning de har gett varandra under de timmar som har gått.
Långsamt hade de utforskat varandra kroppar med smekningar och kyssar. Han hade snabbt förstått hur han skulle röra vid henne, vad som fick henne att slappna av och njuta. Han hade varit ömsom öm, ömsom hårdhänt, han hade varit lekfull och impulsiv.
Hon hade kysst honom, hon hade smekt honom. Hon hade velat ha mer, och hon hade fått mer. Ett tag kändes det som om natten aldrig skulle ta slut, som om deras sexuella fantasi och uthållighet skulle vara tills solen åter skulle gå upp.
Men till sist hade han blivit trött, och hon hade tillåtit honom att somna.
Hon tycker om honom. Hon har inte tagit någon tid från honom. Hon vill att de ska träffas igen. Det är få män nu förtiden som verkligen kan tillfredsställa henne.
Hon går upp, ut i den mörka våningen, promenerar barfota ut i vardagsrummet. Staden som hon ser ut över genom de stora panoramafönstren sover inte. Den sover aldrig, vilket är en av anledningarna till att hon trivs så bra här.
Hon sätter sig naken i den stora skinnsoffan som dominerar rummet. Hon slår på TV:n och läser text-TV. Det har varit flera överfall under natten och ett mindre upplopp i en vanligtvis lugn stadsdel.
Hon ler. De var inte alla som kunde sätta natten i brand med lite sång.
Hon tänker, som hon så ofta gör, på den där aftonen för så många år sedan. På ett möte med en välklädd och leende man. Ett möte som förändrade allting, startskottet för hennes nya, fantastiska liv.
Hon minns hur han hade bugat sig, kysst hennes hand och sakta gick i väg från henne där hon stod, förvirrad och perplex. Så slog henne en tanke och innan han hade hunnit för långt ställde hon en fråga.
“Och vad vill du ha?”
Han hade vänt sig om, och den här gången log han inte. Under ett kort ögonblick såg han tankfull och allvarlig ut. Men så hade han lett igen.
“Inte mycket. Jag vill bara höra dig sjunga. Så ofta som möjligt.”
Första gången du talar till mig är jag inte beredd. Jag är blott en flicka, 16 år gammal.
Jag förstår inte då att du planterar ett frö i mig som tenderar att växa sig starkare och större för varje år som går. Det är på min fars middagsbjudning du dyker upp, som en maskros i asfalten, färgglad men ovälkommen. Min blick fastnar i din när du tar min hand för att hälsa. Den är stor, muskulös. Jag minns dina brutna nyckelband och solbrännan som letade sig in under skjortärmen. Du sa att du kommit direkt från Thailand. Jag ler men leendet fastnar när fars blick låser sig fast i min. Han är irriterad. Fars båda ögonbryn är närmre varandra än vanligt och hans näve knuts och löses upp, knuts och löses upp i en jämn ström av tid. Jag fascineras av dina berättelser, ditt väsen som tar upp halva rummet trots att du inte är längre än 1,75. Du skrattar hest och högt. Jag vågar inte skratta med, rädd för att far ska ge mig utgångsförbud, men inom mig skrattar jag, högre och hjärtligare än någonsin tidigare. Du går tidigt och jag får ont i bröstet utan att förstå varför.
Andra gången du talar till mig är jag inte flicka längre utan ung kvinna. Jag har haft pojkvänner, utforskat kärlekens tunnlar och anser känna mig själv. Min viljekraft är stark och jag är beredd att satsa för att få det jag vill ha. Så fort du tar min hand för att hälsa glömmer jag bort vem jag är, glömmer att jag är 23 år, glömmer viljan att bestämma själv och är åter 16 år, vid bordet hemma hos far. När du berömmer mitt cv förvånas både du och jag av rodnaden som sprider sig från min bröstkorg upp i ansiktet. Du skrattar skrattet som tar upp hela rummet och jag slappnar av. En annan vilja föds i mig, en vilja att behaga dig, att få vara din. Fröet har växt sig starkare, den får kraft av den energi som du ger mig. Ser du? Jag tror att du ser och vågar visa mer och mer för att du ska se det du skapat. Med leendet i ena mungipan ger du mig jobbet och lyckan är total. I två år springer jag ärenden, kokar kaffe, svarar i telefon, gör allt för din skull, för att du ska se mig. Jag vet att du ser för du ger mig mer ansvar, bättre arbetsuppgifter och håller mig lite för dig själv. De andra skojar om hur du beskyddar mig och jag lever med i skämtet, låtsas ta åt mig men inom mig njuter jag. Det är din uppmärksamhet jag söker och det är den jag sakta men säkert finner.
Nu släcks lamporna på övervåningen. Rysningen kommer nedifrån och växer sig upp genom kroppen tills det spritter till i både ben och armar. Jag förväntar mig att se hur du kommer ut ur huset men istället är det hon, hon som öppnar och stänger dörren, låser, känner på handtaget en extra gång och sätter sig i bilen. Jag sätter mig återigen till rätta och börjar vänta.
Första och andra gången vi pratar har blivit både tredje, fjärde och sjuhundrafemtionde gången. Ju mer jag jobbar över och ju senare tider jag stannar på kontoret, desto bättre kontakt får vi. Så jag ger mig själv fler arbetsuppgifter, planerar påhittade mässor och events, bokar möten där du tvunget måste delta, allt för att få dig för mig själv. Du ger mig lite i taget, små bitar som jag tar till mig och vattnar fröet med. Jag får veta små saker om ditt liv, du berättar om din fru, dina barn. Jag skrattar i ditt skratt, köper presenter du kan ta med hem till din dotter när du har varit på affärsresa. Du tackar och ger mig löneförhöjning. Inom mig växer fröet. På kontoret hörs viskningar som når mina öron, men det viskas för lågt för att de ska nå dina. Jag väljer att inte kommentera, ingenting har ännu hänt så det finns mycket att dementera, men de viskar om den dröm som kommer att bli min verklighet, den jag drömmer om på natten, så jag säger inget.
Jag var hemma hos dig en gång. Berättade hon det för dig? Jag kom med en ursäkt om att jag skulle lämna en viktig rapport till dig, men ville egentligen bara se hur vårt liv skulle komma att se ut i en framtid inte långt borta. Fick sitta på din plats i köket, samtalade med din fru. Jag misstyckte starkt om den ljusgröna färgen i köket. Var det hon som valde den? Det måste det ha varit, din smak är fenomenal, himmelsk. Hon visade bilder på dig, berättade om er senaste semester. Mot henne log jag, medan hånleendet inom mig blev större för varje bild som blev synlig. Att hon inte förstod. Att hon hade förlorat, att du numer är min och inte hennes. Sedan blev ilskan stor inom mig, hur kunde hon behandla dig så här? Som om du var hennes betjänt, inte man. Hon förtjänar inte dig, hon har aldrig förtjänat dig! Jag har svårt att inte klappa henne på kinden när jag går. Som en äldre klappar ett barn. Min tunga var nära att be om förlåtelse, men jag ångrade mig. Hon var så oskyldig, så naiv. Hennes liv skulle tas ifrån henne och ingenting förstod hon.
Övertiden ger mig den extra tid jag behöver. Din blick säger mig allt, ger mig mod och jag kysser dig. Minns du? Jag kysste ditt skratt, din blick, tog för mig för allt vad jag var värd. Du var försiktig, som om jag var gjord av glas, innan även du vågade ta för dig. Jag minns inte skrivbordets hårda kant som måste ha skurit in i min rygg, eller alla papper som flög ner på golvet. Bara din kropp, din själ som var min, bara min. Orden var som bortblåsta, inga samtal fördes, vi bara lyssnade. Jag på din kropp, du på min. Vi var så lyckliga! Du tog min hand och sa hur vacker jag var. Hur din längtan tidvis hade gjort dig galen, men att det här var fel. Ingenting så här vackert kan vara fel svarade jag. Du avlägsnade din hand från min och det blev kallt. En stor suck kom ur dig och en fors av ord som bestod av sorg, dina barn, att du var min chef, hade en fru som du älskade, mycket på jobbet, krav från kollegor… Ingenting som var sant sa du.
Jag fortsätter ge dig min kärlek, men du stannar inte längre kvar på kvällarna, när jag kommer in i ett rum går du ut. Din blick glider snabbt bort när min möter din. Varför vågade du inte? Hur kunde du säga nej till känslor så starka som våra? Den kärlek vi hade, den kärlek vi kan ha igen, betyder mer än någonting annat. En natt till vågade du. Natten när vi blev påkomna. Det var firmafest och jag var klädd i den djupröda klänningen som slutade halvvägs på låret. Killarna fick dra lapp om vilken bordsdam de skulle få under kvällen och du drog min lapp. Ödet, sa jag och du log ditt leende som jag saknat så oändligt. Vi blev sist kvar, hittade varandra på dansgolvet och stannade där. Jag sa att jag älskade dig. Jag bad dig lämna din fru. Din kropp trycktes närmare min och även om inga ord yttrades fick jag det gensvar, den sista pusselbiten jag behövde och gav dig allt. Fröet fick förnyad kraft av de timmar vi tillbringade tillsammans, och den här gången fortsatte den att växa trots allt som vändes upp och ner, trots skvallret och samtalen om din fru.
Så kom dagen när hon klev in där på kontoret, som vore hon en prinsessa. Det var en vecka efter firmafesten, samma dag som du kallade in mig på ditt rum för att berätta om nedskärningarna och hur de drabbade mig. Hon kom in och störde i vårt samtal, jag kunde se från ditt kontor hur hon vandrade in i kontorslandskapet som om hon ägde det. Alla som kysste hennes fötter, riktigt malde in beröm i hennes huvud! Hur kunde de?! Hur kunde du? Du lovade att lämna henne. Du LOVADE att lämna henne! Så varför ser jag fortfarande din bil på garageuppfarten? Varför ser jag hur du i detta nuet stiger ur bilen, hämtar din portfölj i bakluckan och ica-kassar från baksätet? VARFÖR?! Det gör ont i mig. Din växt har växt för långt, är på väg ur mig. Jag hatar denna växtvärk, jag hatar dig! Jag älskar dig! Ser du inte? Det var du som planterade fröet, inte jag, ingen annan, DU! Var kommer tårarna ifrån? Varför ser du mig inte?
Sista gången du pratar med mig vägrar jag prata med dig. Det är inte för att jag inte vill, gudarna vet att det är det enda jag vill, men det är för att jag inte kan. Det förstår du väl? Det är du som säger att det är sista gången men jag vet att det inte är sant. Men jag säger ingenting, vägrar yttra ett endaste litet ord framför de vita. De inspekterar oss, hör varje ord du säger. Analyserar mitt varje andetag, mina rörelser. Jag har ännu inte förstått vad de vill så därför gör jag precis tvärtom. Det är senare, när du har gått som jag förstår. Du rör inte vid mig när du kommer, men jag kan läsa kärlek i din blick. Ömhet, förståelse. Dina ord säger att vi inte kommer ses mer, att vi inte är bra för varandra. Du säger att du ibland blev rädd för mig, för vad jag kan ta mig till. Du vet inte att jag känner till anmälan som din fru har gjort mot mig. Jag vill ta din hand och förklara för dig att jag förstår att du är fast i hennes grepp. Jag vill berätta att jag kan hjälpa dig, rädda dig ur knipan. Jag vet att anmälan inte har någonting med dig att göra, att du försökte hindra henne men att hon var starkare än vad du var. Ibland hatar jag dig lite för det, samtidigt som jag älskar dig. När du nu pratar med mig vänder jag bort blicken och du tror inte att jag hör. Men jag hör allt, ser även mer än jag hör. Jag ser slöjan som vilar över ditt ansikte, som döljer det du verkligen vill säga.
Senare får jag dem att tro att jag inte älskar dig. Att jag är botad som de kallar det. Botad? Från vad? Jag är en duktig skådespelerska, ler och säger de ord de vill höra. Beter mig kontrollerat. Under natten vrider jag ditt hårstrå runt mitt finger tills blodtillförseln är sluten. Det finns bara ett kvar nu, de andra gick sönder, jag var inte tillräckligt varsam, drog för hårt. Men nu är jag försiktig, jag lovar. Jag ska inte förstöra det som är vårt, jag förstår det nu. Så det är med mjuka tag jag trär strået runt tummen. Innan klockan slår sex virar jag upp det och lägger det i min bok. Jag tänker på att vi snart kommer att kunna prata igen, ta igen de samtal vi missat under de här veckorna. Eller är det år? Det känns som en evighet, kanske är det det.
Jag hör hur du visslar på vägen bort mot huset. Nu stänger du dörren. Jag väntar en minut, sedan en till. Värken är borta, utslagen är den blomma som du planterat. Den längtar efter näring och du ska ge den det. Försiktigt tar jag mig fram från skogen och går mot dörren, dörren som tillhör dig, dörren som tillhör oss.
Hittade en mycket bra beskrivning av Mörk romantik (Dark romance) här:
Den mörka romantiken
Vänner, jag ska börja med att förklara vad denna fantastiska genre är för något. Det finns många likheter mellan den gotiska romanen och den mörka romantiken; viljan att ”väcka så många, starka känslor som möjligt”. Blandningen av skräck och romantik. Fascinationen för det övernaturliga och makabra. Dock så vill den mörka romantikerna skapa mystik och misstro för människorna. De gotiska romantikerna vill skrämma läsarna.
Vilka svenska författare har vi egentligen som skriver på detta vis? Funderar starkt på att lansera ”De inneboende” som den första svenska romanen inom Mörk romantik eller kanske Gotisk romantik, då den innehåller både skräck, mystik och olycklig, stark kärlek, både mellan man/kvinna, kvinna/kvinna, man/man och demon/man. What say you? Bra eller dålig idé?
Mörkersdottir 