Om misstag, härligt galna författare och en två år lång resa… Förlaget firar 2 år idag!

Två små år… som har gått otroligt snabbt och samtidigt har innehållit så mycket. Och oj, så många misstag jag har gjort, men som samtidigt varit otroligt lärorika. Jag tänkte jag skulle dela med mig lite av förlagets resa hittills.

Namnet Mörkersdottir föddes ur en konversation med en härlig skrivkollega, Mikael Maad. Vi möttes via en tävling som Månpocket anordnade för ett antal år sedan där vi båda var med och fick skriva varsitt kapitel i ”Svenska folkets debutroman”. Sedan dess har vi hållit kontakten via mejl och Facebook och det var vid ett tillfälle som vi diskuterade efternamn och han tyckte att Mörkersdottir skulle passa mig eftersom jag skriver så mörka berättelser. Jag gillade namnet och det lade sig någonstans i bakhuvudet. När jag så fick idén att starta ett förlag ploppade namnet upp igen och det kändes så självklart.

Författarna – vad vore förlaget utan dessa underbara, positiva, glada, engagerade och duktiga författare? Emma Lundqvist, blev den första utgivna författaren. En norrlänning som jag fortfarande inte har träffat i verkligheten men som alltid är positiv och glad och som skriver härliga, romantiska fantasyböcker. Steven Trolin blev nummer två, vars manus jag älskade från första raden och som nog fick det snabbaste svaret av alla, självklart ville jag ge ut hans Spegelsång. En vacker och spännande historia. Sedan dök en helt galen Jan-Erik Ullström upp, hans första kontakt med förlaget bestod endast av orden ”Jag har skrivit en roman, den går att läsa här” och så en länk till en skrivsida där romanen låg. Inte världens bästa följebrev precis, men jag kollade ändå upp hans manus ”Vid cirkelns slut – Vägen till Umbria” och blev förälskad. I det fallet talade verkligen manuset för sig själv. Jag ringde upp honom och han bubblade av historier, berättarlust och iver. Jag läste hans manus om och om igen och var tvungen att rita kartor och bilder över karaktärerna och världarna för att förstå hur allt hängde ihop. De 800 sidorna bröt vi ner till två delar och vi satt en hel helg och svettades med att få ihop allt.

Sedan dök Sofie Trinh Johansson upp. Eller snarare var det så att jag stiftat hennes bekantskap flera år tidigare, på Piratförlagets sajt Kapitel 1, där jag för övrigt även fick nys om Emma och Maths. Det måste ha varit runt år 2008 som jag läste början på en text som hette ”Halvblod”. Jag drogs genast in i berättelsen, det faktum att huvudpersonen var hjärtsjuk gjorde karaktären lite extra intressant och jag undrade hur vampyrerna skulle komma in i handlingen. Våren 2011 kontaktade Sofie mig och undrade om jag ville hjälpa henne att ge ut Halvblod. Först hade hon tänkt göra det själv, men då jag sa att jag gärna ville ha henne på förlaget eftersom jag trodde på hennes bok, bad hon få återkomma. Även Bonniers var intresserade av manuset, men till slut drog det ut på tiden hos dem så hon tackade ja. Sofie har verkligen visat prov på en otrolig skrivlust, förmåga, och hon har ett enormt driv. Jag är verkligen glad att Bonniers var så tröga.

2011 fick jag in ett manus från en kille som hette Jonas Lejon och som hette ”Snön lyser vit på taken”. Själva titeln lät väl inte så jättespännande, men han hade skrivit ett intressant synopsis och jag började läsa. Sedan kunde jag inte sluta. Jag gick på stan och läste direkt från telefonen, gick och läste på promenad med hundarna, var bara tvungen att läsa till slutet. Vi ändrade titeln till Skuggvakt och den gavs ut hösten 2011. I juli 2011 fick jag äran att träffa de flesta av författarna på en fantastik-vecka på underbara SF-bokhandeln i Göteborg. Jan-Erik kom dit under Science fiction-dagen, Steven under fantasydagen och Sofie och Jonas under skräckdagen. Jonas morfar hade till eventet skulpterat små onda vättar i trä som Jonas delade ut tillsammans med info om boken. Han hade engagerat hela släkten i det hela och var verkligen en supertrevlig människa att lära känna.

Även Maths Nilsson hittade jag via sajten Kapitel 1, läste hans manus och föll för det. Jag kontaktade honom och undrade om han ville bli utgiven. Han väntade dock på svar från andra förlag, men till slut tackade han ja. Jag fick också nöjet att träffa Maths under en viss demonfest hemma hos författaren Anders Fager. Även han hur trevlig som helst.

Jag är verkligen glad över att jag har fått stifta er bekantskap!

Vad har jag då gjort för misstag? Som helt novis inom branschen kunde jag ingenting. Jag visste inte att man måste ha distributionsavtal med Förlagssystem för att få ut böckerna i bokhandeln. Jag visste inte att man måste vara ute ett halvår i förväg för att kunna sälja in böckerna till kedjorna. Jag tänkte att print-on-demand via USA var ett bra alternativ. Vilket det kanske hade varit om förlaget endast sålt böcker via sajten. Men vill man in i bokhandeln blir det alldeles för dyrt att trycka som POD. De böcker som såldes via SF-bokhandelns fantastikevent gick förlaget back på.

Jag lade ner måååånga timmar på att skapa ljudböcker till några titlar, som lades ut på Elib och visserligen har sålt en del, men jag vågar inte ens räkna ut vad timlönen blev om jag slår ut det på de timmar jag faktiskt lade ner. Det var dock en spännande sak att göra och jag ångrar det inte, men insåg att det är viktigt att man tänker om och slutar med de saker som inte ger så mycket.

Jag hade nästan ingen framförhållning alls i början. Tänkte att jag kunde ge ut en bok en månad efter att jag hade bestämt att ge ut den. Vilket bland annat resulterade i det jag skrev ovan om insäljning, men även korrläsningar i sista minuten, för lite tid för redaktörsläsning och marknadsföringskampanjer som kom för sent.

Men som sagt, man lär sig av allt man gör. Det gäller bara att veta hur man ska gå vidare och att inte ge upp.

Hur ser då framtiden ut? Jag har dragit ner på takten på förlaget i år och kommer fortsätta hålla den takten ett bra tag framöver. Dels så jobbar jag heltid på mitt ordinarie jobb (vilket jag var tjänstledig på halvtid ifrån förra året) och dels har jag lärt mig att det är bättre att satsa mer tid och energi på färre böcker än att ge ut så många som möjligt i en snabb takt. Under det närmaste året kommer jag även att gå ALMI’s mentorprogram, där jag kommer få en mentor som jobbat som egen företagare i många år som jag kan bolla saker och ting med. Det ska bli väldigt intressant och, hoppas jag, utvecklande. Jag hoppas att jag kommer kunna fortsätta driva förlaget och imprintet  Romancedottir i många år till och har dessutom lite lösa planer på ett barnboksimprint.

Tack alla härliga läsare och författare och tack för att ni tagit er tid att läsa denna text!

/Frida Rosesund

12 reaktioner på “Om misstag, härligt galna författare och en två år lång resa… Förlaget firar 2 år idag!”

  1. Kul att läsa din och Mörkersdottirs historia. Jag tycker du har varit duktig på att marknadsföra, och jag vet hur svårt det är att nå ut genom bruset och den massiva marknadsföringen som de stora förlagen kör. Grattis på två-årsdagen.

  2. Har ett manus jag kört fast i. Jag skickar och hoppas du tar dig tid att titta på det. Har egentligen 2 som ligger hemma. En ungdomsbok om spelande och svärande ungar. Jag återkommer i mailform.
    Hej från

    Susanne Bergstedt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s